Kina-ett skitland?
Kina är ett skitland. Punkt. Det påståendet kom flygande över midsommaraftonens middagsbord. Jag är väl medveten om att det finns mycket här som gör att landet mycket väl kan klassas som det. Ändå hoppade jag till och försvarstalen började formuleras i huvudet, men jag valde att hålla tyst. Men den fråga som låg närmast till hand att fråga var: Hur vet du det? Svensk och för all del utlänsk media är tämilgen dåliga att rapportera om Kina. Av någon anledning är intresset inte särskilt stort och jag tror att det är ett stort misstag av omvärlden att inte bevaka Kina bättre. Att journalister inte är särskilt välkomna här underlättar förstås inte rapporteringen, men trots att det finns duktiga journalister är intresset svalt att publicera nyheter härifrån. Ett aktuellt exempel är raset på Shanghaibörsen. Med sin försäljning av över en billion aktier på en dag går det inte längre att bortse att det som händer på den påverkar resten av världen. Mekanismerna bakom uppgånget och fallet liknar inte övriga världens och därför krävs specialkunskap om Kina för att både rapportera och att förstå. Den överlägset bästa rapportören från Kina är Jojje på inbeijing.se. För alla som är intresserade rekommenderas hans hemsida varmt.
Men även om rapporteringen skulle öka så är det nästan omöjligt att få en bild av vad Kina är. Trots att vi nu är inne på vårt tredje år här så är det svårt att med ett ord beskriva Kina. Det är både vackert och fult, rent och smutsigt, bra och dåligt; allt på samma gång. Eller som Anna-Maria så bra uttryckte det, yin och yang. Inte antingen eller utan både och i en salig blandning.
Nu är jag sedan en tid tillbaka i Ningbo. Jag är glad att vara här och nu mer än nånsin infinner sig känslan att jag har kommit hem. Frågan är vad det säger om mig som trivs i detta ”skitland”?
Det är klart; min älskade Liza finns ju inte här.
Inte heller vyn över Angsjön.
I dag fyller Elsa 11 år! Hon hade legat och väntat bra länge innan vi kom och sjöng för henne.
Ett internationellt kalas. Vi har fått höra versioner på Ja må hon leva på bland annat svenska, norska, danska, indiska, kinesiska och förstås engelska. Fjolårets main topic vid tårtbordet var något oväntat huruvida Skottland skulle rösta för självständighet eller inte. I år var det mest fniss och skratt som florerade runt bordet.
