swedeinchina.blogg.se

Det här är beskrivning av mitt år i Kina. Fakta om Kina, subjektiva betraktelser om kulturkrockarna mellan svenska och kinesiska traditioner och levnadsvillkor. Förhoppningsvis kommer jag även att kunna ge en hel del resetips runt om i Kina och Asien. Det kommer bli ett annorlunda, spännande, chockerande och lärorikt år från och med augusti 2013 och jag hoppas att ni vill följa med på resan!

Förra lördagen var en annorlunda dag

Publicerad 2013-09-27 09:58:57 i Allmänt

Dagen började med Tennis. Per och Seth har hittat en tennisbana som nästan aldrig används förutom av oss. Jag spelade en del tennis i min ungdom men har lång väg tillbaka. Elsa och Linnea har börjat spela och tycker att det är väldigt kul. Seth är en utmärkt lärare för dem!

 Lite trassligt när man ska spela mot sig själv men ändå roligt! I går fyllde min fina, älskade flicka 9 år. Hon önskade sig tennisbollar.

 Därefter gick Alexandra, Katarina, Seth och jag till ett nyöppnat massageställe i närheten av tennisbanan. Äntligen hade jag fått (läs tvingat) med Alexandra till massör, och jag hade försökt övertala henne hur skönt det var att få massage. Själv såg jag fram emot en lång, skön, avslappnande massage men att det inte skulle bli det blev vi snabbt varse om. I sådana här situationer känner man sig helt utelämnad när ingen pratar ett ord engelska och den lilla kinesiska jag kan räcker inte på långa vägar. Det är bara att följa med, göra som man tror att de säger och hoppas på det bästa.

 I rummet stod 5 fåtöljer. Då började vi inse att det här inte blir en vanlig massage. Sedan kommer två kinesiska killar och en tjej (Seth kom in lite senare än oss). Jag får den största killen (det är nog den första stora kines jag sett). Förmodligen hade de bedömt att de måste sätta in det största och starkaste de hade för att ta sig an mig. Först började de med att ta in ett fotbad med väldigt, väldigt varmt vatten. I vattnet hällde de något som påminde om bär. Alexandra var säker på att de skulle tillaga hennes fötter. Jag vågade inte ens titta för jag var säker på att de hade hällt några djur i baljan. Ni hör ju vilka hemska fördomar vi har.

Därefter började massagen. Massören fäller helt sonika ner stolsryggen och klättrar upp bakom mig. Helt plötsligt hade jag en främmande man väldigt nära inpå mig. Kineserna har av naturliga skäl inga problem med intimitet med främmande människor och de förstår inte oss västerlänningar som har behov av att vara för oss själva och att vi har en personlig zon där det inte känns bekvämt att släppa in vem som helst. Det kanske inte hade känts lika obehagligt om det inte varit så att han pratade, fnissade och viskade med de andra precis hela tiden! Förmodligen tyckte han att det var väldigt speciellt att se så många västerlänningar. I övrigt har jag ingen aning om vad han babblade om och jag vill inte heller veta. Den märkliga känslan försvann snabbt när han direkt gick på väldigt ömma punkter. Fullt upp att överleva smärtan och massagen gick jag in i mig själv. Å jösses vad ont det gjorde. Efter ett tag sätter han sig med fötterna mot min rygg, tar mina armar bakåt och börjar massera mig med sina fötter på ryggen! (Eh, ska det vara så här? Har han ingen farstu alls?!) Sedan ville han att jag skulle luta mig bakåt och lägga mig på hans ben. Med andra ord skulle jag börja utföra akrobatiska rörelser över hans ben. Helt plötsligt ligger mitt huvud i hans skrev och han sitter bakom och masserar huvudet. Jag hade förstås huvudet på en kudde, men någonstans där går min gräns över vad som är lämpligt beteende vid första träffen. Jag vet inte om ni kan föreställa er det jag beskriver men till slut låg jag bara och skrattade åt den väldigt absurda situationen. Vad hade jag släpat stackars Alexandra på?

Sedan var massagen på baksidan klar och en timmes fotmassage följde. Det gjorde ont, precis som allt annat men var välbehövligt. När han på slutet började använda eld och koppar på fötterna hade jag för länge sedan passerat stadiet när ingenting längre förvånade mig. Till sist avslutade han med massage på benen som jag skulle vilja beskriva som tortyr, vilket är det ord jag skulle använda att beskriva 100 minuter av massagen och resterande 10 min kanske skulle kunna betäcknas som pleasure. Jag tror att det är lymfdränage-massagen som gör så vansinnigt ont. Resten av dagen kunde jag komma på mig själv att börja skratta rakt ut det jag precis varit med om. Jag vet inte riktigt vad det säger om mig. Kanske håller jag på att bli galen?!

Senare på kvällen var vi på kalas och då fick vi veta av de mer rutinerade kinaborna att vi precis upplevt kinesisk massage och att proceduren var helt normal. Men Katarina, Seth och jag kom in på massagen flera gånger under middagen. Vi var nog tvungen att övertyga oss själva att det verkligen hänt. Och historien kunde ha slutat där, men saken är den att jag sov ett och ett halvt dygn efteråt. Det har aldrig hänt förut och jag har bara en förklaring till det och det är att det hände något i kroppen under massagen. Så nu måste jag ju dit igen eftersom jag tror på och har respekt för (vissa av) kinesernas alternativa metoder. Jag får ta den mindre trevliga intimiteten mot den verkan massagen har på kroppen. Och nu vet jag vad jag har att vänta. Det är stor skillnad!

 

Tips: Om ni är i Kina och vill ha massage, var lite restriktiv mot de firmor som använder SPA på skyltarna. Det kan vara en indikator på att ni kommer att erbjudas något mer exklusivt/schaskigt beroende på hur man ser det. Och gör inte som två tjejer från ÅLÖ som bad om europeisk massage. När de dessutom ville ha kvinnor så blev det väldigt mycket tisslande och tasslande bland massörerna. När det gick upp för dem vad de hade beställt tackade de för sig förstås, men det finns väldigt många seriösa ställen och ni ska passa på att unna er massage när ni är här. Jag betalade 190 kr för en timmes oljemassage på Dragonfly och 110 minuters fot och kinesisk massage/tortyr kostar 285 kr. 

Mat igen

Publicerad 2013-09-27 08:58:29 i Allmänt

Appropå illaluktande saker så har jag kommit på vad som luktar mest illa här i Kina. Nämligen jag. Denna värme och fuktighet håller på att ta kål på mig och jag undrar om jag någonsin kommer att aklimatisera mig. Jag drar mig för att gå ut på dagarna eftersom det är så varmt ute och likt ett troll smyger jag sedan ut i skydd av mörkret när det blivit lite svalare. Det är faktiskt ganska intressant att vara ute på kvällarna. Kineserna går inte hem och sätter sig framför TV:n på kvällarna, de går ut och umgås. Folk tar ut sina campingbord på trottoaren och sätter sig och äter kvällsmat, spelar kort eller bara umgås. I går när vi var på väg hem från en restaurang gick vi förbi badmintonspelare, folkdansare på en öppen yta, disco på en annan, orkester som övade mm mm. På kvällarna kan det vara ganska påfrestande för barnen att vara ute. När det är så mycket folk ute tittar väldigt många på dem. Nu börjar de bli vana men hur det än är så är diskret inte ett ord jag skulle använda för att beskriva det kinesiska folket. De tittar väldigt närgånget och de tar gärna kontakt med framför allt Elsa. Jag vet inte varför just hon är så populär, om det är för att hon är minst. Det kommer i alla fall att bli väldigt konstigt (läs skönt) att komma hem till Innertavle där inte folk nästan kör av vägen för att man kommer gående.
 
I förrgår tog jag bussen in till centrum. Elsa fyllde 9 år i går och jag skulle ut och köpa lite presenter som hon önskat sig. Jag var på mitt allra stöddigaste humör och valde bussen. Två kronor kostar en resa och dessa lägger man i en låda framme i bussen. Snabbt och enkelt.
 
 
 
Denna lösning hade kunnat spara Ultrabussarna hemma i Umeå många miljoner och dessutom inte skrämt bort alla som mig som inte hänger med i den tekniska utvecklingen. Om det finns en gräns hur avancerat det kan vara att åka buss måste Ultra ha passerat den. Jag var i alla fall riktigt stolt över mig själv när jag lyckades komma både dit (så när som på några hållplatser fel) och hem. Men grejen var att det nästan kändes kyligt när jag steg av bussen. Jag njöt men blev fundersam hur temperaturen kunde sjunka så snabbt. Jag skulle ha gissat på att det var 10 grader ute men termometern visade 20 grader....
 
Jag är dock ganska säker på vad det beror på att jag håller på att koka upp inombords, och det är min....vaddering. Vi var på fest för några helger sedan och de andra hann inte ens dricka upp fördrinken så var min tunna blus genomvåt. Jag som precis har passerat stadiet där jag måste ta med extrakläder till barnen för ombyte. Nu måste jag börja ta ombyteskläder till mig själv! Ingen partypingla här inte.
 
Nej, vadderingen måste bort. Jag har börjat vänja mig att vara i ett land där jag är av medellängd! En ny, annorlunda känsla! Det är bara det att först kommer de små, nätta kinsesiskorna trippande och efteråt kommer Dunderklumpen. Eller Barbapappa, välj själva. Förut var jag så rädd för poliserna som står i varje korsning i rusningstrafik. De skriker och gormar på mopedisterna och jag vågade knappt gå över gatan i rädsla över att få en batong i huvudet. Nu är jag inte lika rädd längre. Jag har nämligen studerat dem och konstaterat att jag är lika lång som poliserna och dubbelt så tung så jag behöver bara sätta mig på dem så har jag avvärjt hotet. 
 
När jag visade de tidigare bilderna på godiset tänkte ni säkert: Stackars liten, får hon i sig tillräckligt med mat? Oroa eder icket. Jag växer och frodas och det trots att det alltid slutar med att jag äter lite alger, sjögräs, nudlar och sallad när vi är ute och äter. Den som får den matematiken att gå ihop får väldigt gärna höra av sig!
 
Det var inte svårt att gå över till vegetarisk mat efter att ha sett vilka läckerheter som finns på menyerna runt om i stan:
 
 
Någon som tycker att jag har för mycket tid att grubbla på de verkligt stora, djupsinniga frågorna här i livet? 

Ny [email protected]

Publicerad 2013-09-21 16:46:00 i Allmänt

Att jag inte skrivit på ett tag beror inte på att det saknas ämnen att skriva om. Varje dag sker något som fascinerar, förfärar eller bara är så konstigt att det inte går att sätta ord på.

Jag återkommer inom kort men vill via bloggen meddela min nya mailadress. Jag har fått virus i mailboxen kopplad till min gamla adress och kommer inte åt den förrän jag kommer till Sverige i november. Själv har jag inte en enda mailadress i minnet så det blir att börja om från början...så snälla; om ni läser detta så skicka er adress, jag saknar er!

Godissugen...not

Publicerad 2013-09-12 05:52:00 i Allmänt

Diskussionerna går höga om varför kineser är så smala. Är det att de inte har haft tillgång till vår feta, västerländska mat? Arv? Värmen? Jag kan direkt säga att det inte är någon av dem. Det har med felaktiga produktplaceringar och brist på kunskap inom konsumentbeteende att göra.

Om man blir sugen på något sött och går in på en affär så kan jag lova inom fem minuter är godisbegäret som bortblåst. Man vill inte heller äta någon som helst mat det närmaste dygnet.

Man kan gå och kika på godishyllorna i godan ro och tänka att det här ser gott ut...sniff, sniff...vad är det som luktar?...man tar ett steg till efter godishyllan och där, DÄR! har en vettvilling lagt rader på rader av torkad fisk, torkade näbbar, räkor, kycklingfötter, larver mm mm. Jag tror baske mig att jag sett en magsäck en gång. För er som inte har känt doften av dessa läckerheter så kan jag bara säga-lyckos er. Den får magen att vilja vända sig ut och in och jag har rusat ut från ett antal affärer i ren panik. MEN, för att komma ut måste man passera kassan vilket inte är det lättaste med alla köer och kaos som brukar vara i de smala gångarna. Kineserna har inte godis och andra godsaker som man inte behöver men som man köper bara för att det ser gått ut och för att det är lätt att stoppa ner i korgen, de har Durianfrukter. Själv stoppar jag hellre huvudet ner i vår slambrunn än att lukta på en durianfrukt. Den luktar, fel, stinker avlopp blandat med de vidrigaste lukter som överhuvudtaget finns på denna jord. Man skulle kunna säga att durianfrukten toppar hela upplevelsen.

Och vips - sötsuget har gått över!
 
Ett litet urval av läckerheterna. De här är vacumförpackade och luktar bara äckligt. Riktigt vedervärdigt blir det när man passerar lösviktsvarianterna på dessa. Särskilt till det kinesiska nyåret bullas det upp ordentligt och lösviktskorgarna fylls hela tiden på. Under februari månad blir det fasta för familjen Olofsson. Jag tänker då inte handla.
Drömjobbet-dela och skära Durianfrukter (de stora frukterna) till höger. Just det, det är inga små rackare heller. Jag vet inte vad de stackars asiaterna har gjort för att förtjäna dessa...

Jag tror det här blir bra..

Publicerad 2013-09-08 13:26:25 i Allmänt

I fredags började det gå upp för mig att det här kommer nog att bli ett bra år. Trots att jag inte har mina djur, mor eller syster här (inte nödvändigtvis i den ordningen).

Dagen började att jag åkte med vår chaufför till flickornas skola, Ningbo Wangli International School, för ett föräldramöte och trots att jag inte träffat en enda person tidigare så verkade det som att många visste vem både flickorna och jag var. Jag har börjat acceptera att jag är apan i sammanhanget, men det bekymrar mig inte nämvärt.

Där satt jag i ett rum men föräldrar från i stort sett hela världen, alla högutbildade och kompetenta och jag gjorde vad jag kunde för att också se ut som att jag minsann också visste vad jag gjorde. Jag blev väldigt nyfiken på alla och jag hann prata med en man som ursprungligen kom från Indien, men som nu jobbade på ett av universiteten här i Ningbo. En mycket sympatisk man. Vilken rikedom för barnen att gå i en sådan miljö med så många intressanta kulturer och erfarenheter.

På kvällen blev jag upphämtad av ett par som jag träffat på gymet dagen innan. De tog mig till ett ställe som heter Dragon Fly, men jag har numera döpt om det till himmelriket. Det ligger i Laowaitan, en mycket trevlig stadsdel nära stadskärnan. Det är ett (seriöst) massageinstitut och de hade hur många olika typer av behandlingar. Vi tog en 60 minuters oljemassage med lymfdränage och det är första gången jag fick en riktig reaktion på en massage, jag mådde JÄTTEBRA efteråt. Fortfarande två dagar senare så har jag en skön känsla i kroppen. Det värsta är att de har väldigt många olika typer av behandlingar som jag måste prova innan jag vet vad som är bäst för nacken....

Efteråt gick vi ut och åt middag. Jag hade en väldigt trevlig kväll och jag tror att mina nya vänner från Litauen också hade det. Väldigt häftigt att sitta på en uteservering, långt borta i världen med folk jag bara har känt i en timme och ha det hur bra som helst!'

Dansa med tanter

Publicerad 2013-09-05 09:58:42 i Allmänt

Varje kväll samlas ett antal damer ute på infarten till lägenhetskomplexet och har någon form av träning till kinesisk musik. Jag har fått pikar av Per att jag skulle passa in i där; -Gå ut och dansa lite med tanterna du, så får du röra lite på dig. Numera orkar jag inte ens bli uppretad av ett sådant uttalande längre, jag gör som vanligt-lyssnar inte.

Men en kväll när jag passerade dem slank jag in längst bak i gruppen och min första tanke var att jag var tacksam att svåger Anders befinner sig på andra sidan jorden. Annars hade han hade haft material för lustiga kommentarer ett helt år framåt.

Hur som helst så höll jag ut 5 minuter, sedan värkte axel- och armmusklerna så mycket att jag hade lust att slita av mig armarna. Efter två dagar vaknade tjurskallen i mig, jag var bara tvungen att gå dit igen för att bevisa att jag kan bättre. Gång nummer två höll jag ut 15 minuter men låg två dygn efteråt i värk. Hur är det möjligt att en grupp äldre kvinnor kan stå en hel timme och göra övningar med armarna i höjd med eller över axlarna?! Och varje kväll dessutom?!

Nu har jag ytterligare ett mål med den här resan; att bli så stark så att jag kan vara med på ett helt pass. Jag har ett år på mig att bli lika stark som ett antal kinesiska 70-åriga tanter!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela