swedeinchina.blogg.se

Flera av er har säkert redan hunnit bli lite less på julmat redan. Riktigt så är det inte för oss och det gör det hela mer speciellt den gång det serveras. I går var dagen inne när vi fick avnjuta svensk julmat. Innan dess hade vi provat både en kinesisk variant (rekommenderas inte) och jättegod dansk sådan.

Det var tre år sedan vi åt ett svenskt julbord förutom det vi, enligt bästa förmåga, lagar själv. Den här gången hade jag tagit med mig köttfärs, skinka, prinskorv, julmust, leverpastej och majonäs från Sverige och jag bakade mjukt tunnbröd till det. Att få göra köttbullar på färs som man inte behöver dissekera först för att få bort brosk, ben, senor och andra anatomisk intressanta saker är en lyx. Extra viktigt kändes det att ge barnen julstämning i år, kanske för att jag hann känna av den innan jag lämnade Sverige. Snön låg vit och det lyste fint av julstjärnor och adventsstakar i de fönster där man varit ute i god tid med att pynta. Då kände jag verklig saknad av en svensk jul i Sverige. Julen har alltid varit speciell för oss men det är svårt att försöka återskapa samma sak här. Vi försöker dock så gott det går för barnens skull. Och för min.

Förra helgen var det den traditionella julgranständningen och skandinavisk julfest på Shang-Ri La. För första gången är det helkinesiskt styre på Shang-ri La och det märktes. Det är lite svårt att förstå hur de tänker när man driver ett hotell som vill ha utländska men som inte anstränger sig mer när väldigt många, mycket höga, utländska chefer är samlade. Eller, de försökte nog men det blev katastrof och långt ifrån den standard som man kan förvänta sig.

Till exempel kan man fråga sig vad Despicteble Me har med julen att göra??? Och julpyntet i form av godisklubbor? Eller spektaklet med skrik och skrän för att göra en show av det hela? De har missat konceptet helt men det är så otroligt typiskt kineser att göra det. Förmågan att kunna anpassa sig är ett stort bekymmer för kineser, på många sätt. Kanske inte för kineserna själva, men för resten av världen. Julgranen och julkören var, som tur var, kvar men det var också det enda som påminde om julstämning. För att inte tala om maten. Potatisen var det godaste och det säger en hel del eftersom den var ganska smaklös. Det låg hela fåglar framme och de stod och slet sönder dessa framför ögonen på oss. Att stå och försöka välja ut kött bland fågelhuvuden, fötter och annat var bara för mycket för mig. Mycket av det jag smakade på fick jag spotta ut igen för det var oätligt. Köttbullarna, eller det som skulle föreställa det, var när jag till slut fick tag i några råa inuti. Det kan tyckas att jag gnäller över petitesser, men för oss är det inte det och jag vet inte riktigt varför. Jag tror julen någonstans är fundamentalt viktig och julfirandet och gemenskapen med andra likasinnade betyder mer än man tror när man befinner sig väldigt långt borta från Sverige. Shang-Ri La låg redan innan den här kvällen dåligt till hos mig. Jag har inte glömt de döende kaninerna de hade i foajen i påskas…

Men sällskapet var mycket trevligt och barnen var nöjda. Det är det viktigaste. Luciatåget, tomten och det andra som ordnades av de skandinaviska arrangörerna var som vanligt bra och väldigt rörande och vi är tacksamma att det finns de som lägger ner tid på att ordna en gemensam julfest. För oss har den här kvällen blivit vår nya jultradition och den blir extra betydelsefull när alla där hemma är långt borta.

Alexandra och Appu