swedeinchina.blogg.se

Det var ganska exakt på dagen 26 år sedan jag besökte Sydney. Tanken var att jag skulle åka tillbaka hit efter att ha jobbat ihop lite pengar men den drömmen föll med trafikolyckan. Jag kunde aldrig drömma om att jag skulle få chansen igen att återse Australien eftersom kroppen inte orkade längre. Totalt var jag här i sju månader under 1989 och bodde i Surfers Paradise. Jag hann även resa runt halva Australien. Airlie Beach, Cairns, Cape Tribulation, Darwin, ner genom öknen till Alice Springs och Ayers Rock. På den tiden fick man klättra upp på klippan, men det får man inte längre eftersom det räknas som en helig plats för abourginerna. Sedan åkte jag vidare till Adelade, Melbourne och Sydney innan jag återvände till Surfers Paradise, lagom till jul. På julafton fick jag ett paket från Sverige med bland annat ett kasettband, för alla som minns ett sådant. Pappa hade pratat in en lång julhälsning och spelat in musik av en grupp, som han hävdade var en sammansättning av Göran Hansson, Stefan Eriksson, Bosse Örestig. Eftersom jag kan mina Bröderna Djup så genomskådade jag det. Men jag minns fortfarande känslan av att sitta långt från Sverige i värmen och lyssna och småskratta åt de där hemma. Och hur tacksam jag var för det bandet. Nu är det ju inga större problem att hålla kontakt med varandra genom Skype och annat, men då var det svindyra och därmed sällan använda 'collect call' som gällde.

 

När vi nu planerade resan var  det svårt att bestämma vad vi skulle se. Australien är stort och tiden begränsad. Vi valde att flyga till Sydney och det var häftigt att återigen få stå vid Sydney Opera House, se Sydney Harbour Bridge, sola på Bondi Beach och åka till Manly. Att dessutom få tillbringa en dag med en amerikansk familj från Ningbo gjorde inte saken sämre. Därefter flög vi upp till Hamilton Island och Whitsunday Islands. Vi ville alla se Whitehaven beach, den strand som årligen utnämns som världens vackraste,  samt snorkla ute på barriärrevet. Jag är så stolt att jag äntligen lärt mig snorkla. Sist jag var i Carins blev båtresan ut på revet en katastrof. På vägen ut var hälften av passagerarna sjösjuka. När vi sedan stannade av mitt på havet var jag livrädd och fick panik eftersom jag aldrig snorklat förut. Alla andra simmade i väg men jag och en åttiårig dam kom inte längre än till ankarkedjan som vi båda höll krampaktigt i. Gigantiska fiskar simmade under oss och inte blev jag mindre rädd när besättningen började peka ut vilka som var hajar. Nä, det blev inte som jag tänkt mig men den här gången kunde även jag se både fiskar och koraller. Vilken upplevelse! Ena dagen seglade vi och andra dagen tog vi en snabbare båt för att hinna med Whitehaven Beach. Trots att jag blev sängliggande tre dagar efter sista turen var det värt varenda minut. Det är det vackraste ställe jag någonsin sett. Barnen har blivit lite kräsna efter den turen. Nu spelar det ingen roll vilken strand vi tar dem till, allt vi får höra är att: ja, den här var fin men inte som Whitehaven beach…

 

Tanken var att  vi skulle bila ner mot Surfers Paradise men det vi missat var att man var tvungen att ha ett internationellt körkort på engelska. Efter att ha pratat med biluthyrningfirman sa de att för dem räckte det med vanligt körkort så vi valde till slut att chansa. Första turen var lite spännade. Per gjorde det bra som klarade av att köra i vänstertrafik. Men jag vet inte hur många gånger vindrutetorkaren åkte i gång varje gång han skulle blinka. Allt är bakvänt och det är inte helt lätt att  ställa om sig. Att sedan åka genom landskap med varningsskyltar för både koalor och kängrusar är bara det speciellt.

 

Vi tog oss i alla fall  först till Hervey Bay. Därifrån kan man åka ut till Fraser Island, världens största sandö. Lite sugna var vi men det är inte helt ofarligt. På ön finns giftiga ormar, spindlar, dingos och krokodiler och efter att ha blivit livrädd för ödlorna på Whitehaven beach så inser jag att mina äventyrliga dagar är över. Förresten låg jag då så övriga familjen hade en bra dag på stranden utan mig.  Med nöd och näppe tog jag mig till Noosa där det finns en nationalpark. Även den missade jag men de andra hade en bra vandring där ute. 

 

Idagbesökte vi Lone Pine Coala Sancury utanför Brisbane. Att få besöka en park där de respekterar djuren och lägger vinsten på att göra livet bra för djuren kändes bra. Personalen var väldigt fina med djuren. Och jag och barnen var lyckliga att få krama en koala och gå omkring och mata kängrusar. 

 

Nu är vi framme i Surfers Paradise, där jag bodde i nästan 7 månader, och här ska vi vara tills vi åker hem. Det har alltid setts som Australienarnas Mallorca och det har vuxit enormt mycket på gott och ont sedan jag var här sist. Jag ser framemot att gå runt och se om det finns någonting kvar från den gamla, goda tiden. Även om det inte gör det kommer jag och tjejerna kunna roa oss vid de gigantiska poolerna och på stranden. Även om den förstås inte är lika fin som Whitehaven beach… Tolvslaget kommer att tillbringas på stranden med fyrverkerier. Målsättningen är att till skillnad från andra år hålla mig vaken den här gången. Per missar det eftersom han måste åka hem redan den 26:e.

 

Jag lägger ut kort från surfplattan nu men får komplettera med bilder från den stora kameran senare.

 

Jag önskar alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!