7 november
Dagen innan min hemresa visade sig Kina från sin bästa sida. Klarblå himmel och 30 grader varmt. Elsa och jag tog en lång, lång cykeltur och hade en fantastisk dag tillsammans.
Nu så här innan jordgubbssäsongen är det satsumas som gäller. Och varför köpa dem från en affär när man kan köpa dem från ett flak? Billigt och otroligt gott. Som vanligt skickar jag fram Elsa att handla. Hon har blivit en fena på prutning. Och till skillnad från mig charmar hon alltid försäljarna.
Vi besökte bland annat second bridge. Vad man än behöver finns det där. Det gäller bara att rota rätt på rätt saker. Det är ingen konsumentbeteendevetare som varit framme och lagt fram det för att maximera försäljningen. Men det går bra ändå.
Gata upp och ner cyklade vi. Det kanske inte syns men efter gatan var bord utställda för lunch och samkväm. Livet sker ute på trottoarerna, om det så är att hänga tvätt, diska, spela spel eller äta. Och parkerar gör man lite hur som helst. Kina måste vara UPABs våta dröm.
Kvällen blev inte lika bra. Barnen åkte iväg på indisk fest vid femtiden. Tjejerna skulle åka dit och äta, men Linnea och Elsa sa att de inte skulle vara kvar så länge. Klockan 22 höll jag på att gå upp I limningen. Ingen telefon hade jag så att jag kunde ringa dem. Jag TRODDE att de var på en indisk restaurang inne i stan, men var inte säker. Det visade sig inte alls att de var där. Vid 23.30 kom de hem. De hade haft det trevligt och var förstås oskadda. Nu är Kina det enda land jag skulle släppa iväg tjejerna själv, men jag hann många gånger fråga mig själv hur dum i huvudet jag var som släppt iväg dem. För att inte tala om hur jag skulle förklara för Per att jag slarvat bort samtliga döttrar.
Kanske är dags att släppa lite på kontrollbehovet...