swedeinchina.blogg.se

Bara för att ge er perspektiv över hur effektivt och smidigt allt går som jag tar för mig nu; Det tog över fyra timmar att överföra och ladda ner bilden på Elsa och nästan en timme tills att fick så mycket tid inne på hemsidan att jag kunde publicera förra inlägget utan att bli utkastad. Det är uppenbart att bloggsidor inte uppskattas i Kina. Och ungefär så håller det på för varje liten sak jag ska göra.

Men nu är det dags att sluta gnälla. Jag läste precis om August Borg, andre ambassadsekreterare vid Sveriges ambassad i Pyongyang som också är en av Sveriges minsta. Han är en av två svenskar som arbetar där. Han har under sin tid i Nordkorea inte lärt känna en enda nordkorean eftersom de inte är tillåtna att sätta sin fot i hans kvarter. Hemma hos honom finns el, men den är av så dålig kvalitet att det inte går att använda varken dator och tv. Rinnande vatten i lägenheten är också något som finns väldigt sporadiskt. Hans familj tillåts inte komma och hälsa på i världens mest slutna diktatur och efter att ha läst om hans tillvaro känns Kina plötsligt vidöppet, bekvämt ytterst civiliserat.

Det kan ibland vara bra att få perspektiv så att man inte sitter och ältar lyxproblem. Appu var här och åt middag en kväll och då kom vi in på flytten. Flickorna tycker att vi bor alldeles för trångt och det märktes att han, som är från Indien, inte riktigt förstod problemet. Men just nu har vi inget alternativ än att flytta eftersom misstänkt svart mögel börjar sprida sig under tapeterna. Det gick väl an när det bara var i vårt sovrum, men nu när även barnens rum drabbats vill vi inte vara kvar längre. Att det är fuktigt i lägenheten fick jag bevis på i höstas. En natt när jag tände lampan i badrummet såg jag ett grått myller på den vita badrumsmattan. Den var full med smådjur som verkade ha samlats och täckte precis hela mattan. Tack och lov var det inte kackerlackor som jag befarade, utan gråsuggor som trivs utmärkt i fuktiga miljöer. På dagen ser man inte till dem men jag drar mig för att besöka toaletten nattetid.

Vi har varit och tittat på olika boendealternativ. Vi hittade ett hus som vi tyckte om och som var väldigt fint, men efter mycket vånda har vi slutat bort det. Det låg lite för långt bort från alla för att det skulle kännas bra, främst för barnens skull. Här i compoundet har vi i alla fall än så länge vänner och därmed också en trygghet om det skulle hända något. Tyvärr är det så att många (i värsta fall alla) skandinavier som bor här flyttar hem till sommaren, så ett annorlunda liv väntar oss om vi skulle bli ensamma. In flyttar i alla fall Marcus, Pers blivande medarbetare, med sin amerikanska familj. Vi har därmed gått från att vara nykomlingar i Ningbo till att vara de som ska lotsa in nya människor in i det kinesiska samhället.

Lägenheten vi valt är likadan som den vi har nu, men den är spegelvänd. Väldigt förvirrande för min hjärna att hitta rätt rum. Den ligger på nionde våningen och vänd åt ett annat håll så vi kommer kunna utnytta balkongen betydligt mer än vi gör nu, vilket vi har saknat. Lite riskabelt blir det att byta landlord. Som hyresgäst har man bara skyldigheter, inga rättigheter och landlordarna all makt. Skulle något gå sönder kan det bli stora diskussioner om vem som ska betala så det är en risk man tar. Den kvinna som äger lägenheten visar inte allt för mycket samarbetsvilja så vi håller tummarna att det inte händer något.

Inleder helgen med ett träningspass nere på gymet med Andreas Sundgren i öronen och kommer njuta extra mycket av och vara tacksam över badet jag sedan kryper ner i. Ha en trevlig helg!

Resan var längre, eller åtminstone kändes den det, i och med att vi åkte via Köpenhamn. Vi missade precis SAS flygstrejk på långflygningar och vi blev inte kvar i Köpenhamn som Seth med familj några extra dagar. Och det var nästan lite synd, för jag har utvecklat en stor kärlek till Danmark och danskarna. Jag skyller det på Arna, som kvittrar på danska hela tiden. Det kändes nästan lite hemtamt när jag klev på planet till Köpenhamn med alla danskar ombord. Och flygplatsen sen, massor med butiker med dansk design. Det var nästan så att jag började dregla lite men jag hann inte ens in i någon av dem. Först skulle LEGO-butiken avhandlas med Elsa och sedan skulle jag vara rådgivare åt Alexandra inne på Victoria Secret där varenda doft skulle testas- ja, sen var tiden slut. Förmodligen en väldig tur för plånboken. När jag får tid får jag fortsätta drömma mig bort på Taobao där alla kända märken finns, till betydligt lägre priser. Inte för att jag skulle köpa kopior, det är olagligt och omoraliskt...

 

SAS imponerade inte. Entertainmentsystemet var uruselt och någon möjlighet att få lite extra dricka under den 9 och halv långa flygningen var inte att tänka på. Så det var att ta sig igenom resan, inte mer. Vi kom fram till ett ganska kyligt Shanghai med temperaturer runt 8-10 grader de första dagarna men nu har det blivit sommarvärme. Som varmast har det 25 grader så det börjar blomma fint i både magnolia- och körsbärsträden.

 

Det första jag gjorde när jag kom på Arlanda i januari var att koppla upp mig mot internet och jag kom på mig själv att gapa av förvåning över hur snabbt hemsidorna kom fram. Under hösten hade jag glömt bort hur ett normalt internet fungerar och det var nästan så att jag inte hann med allt som dök upp. Ingen tid att gå och göra te eller baka en kaka medan man väntar på att en ny sida ska öppnas. Nja, inte riktigt men väl tillbaka i Kina igen håller jag på att bryta ihop över hela systemet. Ibland kommer jag in på mina studieportaler, ibland inte. Kommer jag in, kan jag inte se de filmer som en av kurserna är uppbyggd på och jag vet inte hur jag ska lösa det. Jag har redan missat en inlämningsuppgift och en muntlig tentamen på grund av det kinesiska nätet så jag är lite lätt stressad.

 

En toppentekniker har installerat Windows åt mig nu och det är en obeskrivlig lättnad att slippa Ubuntu och Linux. Fortfarande efter ett och ett halvt år har jag inte lyckats komma överens med det och jag vill bara säga att det inte bara är handhavandefel. Ibland läste datorn av minneskort, telefoner och externa hårdiskar jag stoppade in, ibland inte. Inget av alla sådana problem underlättar ett dugg men förhoppningsvis slipper jag åtminstone de bekymren i framtiden. Problemet är att jag nu förlorat allt jag skrivit under min Kina-tid; min hundbok, alla arbeten med mera. Det är helt mitt eget fel och mest akut var att jag förlorat allt jag skrivit inför inlämningsuppgiften som skulle skickas in i tisdags. Timmar av arbete på genomgång och beskrivning av diskriminerings- och  arbetstidslagen samt LAS var borta. Jag har ömsom suttit med huvudet i händerna alldeles bedrövad och ömsom skrivit med tårarna rinnande i ren ilska. Att då dessutom sitta framför ett nätverk som tar en evighet på sig, vissa sidor som inte går att komma åt och om man lyckats komma in får man skynda sig eftersom vpn stänger av sig var och varannan minut-ja då är det lätt hänt att man nästan, men bara nästan bryter ihop. Partiet arbetar extra mycket med att störa vpn-trafiken just nu och man kan inte säga annat än att de lyckas ganska bra. Göran Leijonhufvud, en av mina favoritförfattare om Kina, förvarnade nyss i sin blogg att han inte kommer att skriva på ett tag för att han ska åka till Kina och därmed inte räknar med att internet ska fungera något vidare. Förhoppningsvis kommer jag nog att vänja mig, om inte annat acceptera, men jag hoppas att jag hinner ikapp med allt innan dess.

 

Men fördelen med att göra om allt är att jag till slut kan säga att jag har blivit en fena på flera arbetsrättsliga lagar. Vad jag nu ska med den kunskapen till här. Kineserna har nog aldrig hört talas om dygnsvila, en säker och trygg fysisk och psykosocial arbetsmiljö eller företrädesregler vid uppsägning. Nu ska jag bara försöka hinna ikapp allt annat skolarbete som är kvar. Det och den förestående flytten nästa vecka håller mig sysselsatt så att jag inte hinner längta allt för mycket efter det som finns i Sverige. Jetlagen gör att jag inte heller har sovit så mycket, men då har hela (danska) serien av Mordkommissionen och Mads Mikkelsen hållit mig sällskap under nätterna. Ibland är det skönt att koppla bort verkligheten med något helt annat. Och nu när jag har sett hela kom Elsa lägligt till mig igår kväll och sa: Mamma, du som inte har något att göra på dagarna, skulle du kunna reda ut den här garnhärvan åt mig.....?