swedeinchina.blogg.se

Något har hänt med vår internetuppkoppling. Från en dag till en annan har hastigheten sänkts drastiskt så nu går det inte längre att se program på svtplay osv. Inför OS köpte vi en dosa för 4G uppkoppling för att få upp hastigheten. Det blev lite bättre men man kan milt säga att spänningen I varje lopp drogs ut på tiden. För varje minut loppet pågick tog det två minuter för det att spelas upp. Nu var vi ändå så tacksamma att kunna se det, så det spelade ingen roll att det blev så långa lopp. Nu kunde man sitta och prata och ha lite samkväm samtidigt med Seth och Katarina. Barnen däremot ser inte tjusningen med skidor-där har vi misslyckats kapitalt i vår uppfostran.

Men man kan fundera på vad som hänt. Några norska par berättade att sedan Norge gav fredspriset till en kines har det varit väldiga restriktioner i internettrafiken till Norge från Kina. Partiet arbetar dagligen på nya strategier för att hindra den ökande internetanvändningen. Men körigt måste partiet ha. 2008 ökade it-abonnenterna till 90 miljoner och idag uppges siffran vara 800 miljoner användare. Precis innan jag ska göra mitt inlägg läser jag på Leijonhufvuds (en skribent av många böcker och artiklar om Kina) blogg att yttrandefriheten har inte varit så här begränsad på 20 år som den är nu. Anledningen är att tillväxten har avstannat och det tillsammans med att folket är allmänt missnöjda med korruptionen gör att presidenten har skärpt övervakningen för man vill förhindra att missnöjet sprids och därmed gror ytterligare.

Kinas stora brandvägg “KungFuNet” som kineserna kallar det kontrolleras men de kinesiska användarna hittar ständigt kryphål. Följande uppgifter är tagna från boken Kina-vår tids drama av Börje Ljunggren (2009). Det kan vara knepigt att få uppgifter från kinesiska källor så... Men I alla fall; Det partiet bland annat gör för att bibehålla kontrollen:
*installera mjukvara för filtrering av internet i alla datorer som tillverkas för den kinesiska marknaden.
*ökar anställningar av internetpoliser
*inför 20-års dagen av massakern på Himmelska fridens Torg stänga ner Facebook, Youtube och Twitter.
*Högsta ledaren får dagligen rapporter på aktiviteten på internet för att se vad som händer i Kina.
*förbjuda inbjudan till massmöten på internet

Partiet har en ambition att “varje händelse ska förbli lokal” men gissningsvis kommer det bli svårt för dem att förhindra det. Och förhindra det vill de förstås, hur skulle det se ut om opinioner skapades? Brandmuren filtrerar ord som F*lun och Ti*ń *n (a utbytt mot * för säkerhetsskull. Undrar om partiet kan knäcka koden?!) så det är några av de ord man inte ska nämna i sina bloggar. En microbloggs medellivslängd här i Kina är förresten 10 timmar lång, sedan släcks den ner. Ytterst lever alla på nätet under hotet att myndigheten kan ingripa med förödande konsekvenser. För att inte tala om journalister. Men det får bli en senare blogg...

Annars går tiden snabbt. Det är ömsom sommarvärme och ömsom regn ute. Barnen och jag har varit hängiga med feber och magsjuka. Jag sparkade i väg mig själv på gymet igår och idag vaknade jag upp med ont i halsen och värk, så förutom handling har jag mest sovit. I dag också. Jag borde vara utvilad vid det här laget så jag vet faktiskt inte vad som är fel. Det vore fel att säga att jag tar ut mig på dagarna så jag undrar om jag för första gången blivit så avslappnad att kroppen håller på att ta igen sig för att sedan kunna ladda batterierna igen. Om det vore så skulle det vara toppen. Det återstår att se om jag kommer hem som ett lik eller som en ny människa!

Den försvunna väskan är fortfarande borta. Den har skymtats i Köpenhamn, men sedan dess är det ingen som har sett den. Det är illa att det är en dator, kurslitteratur, nya kläder som Alexandra fick i present och mina mediciner i väskan. Medicinförrådet börjar krympa och de underlättar inte min situation. På plussidan har vi dock vår Ayi. Jag tror jag älskar henne och jag inser att det måste vara så här att ha en fru! Hon lagar den godaste kinesiska maten vi ätit här så varje måltid med hennes mat är en fest. Jag måste börja hänga i köket när hon lagar mat och förhoppningsvis kanske jag kan lära mig ett och annat. Av de enklaste ingredienser blir det en festmåltid och jag inser hur tur vi har haft som har fått just henne.

Jag har precis läst ut en bok som heter Röd jord, rött land av Ming Wang- Sonnerup. Nu när jag ändå bara legat och skräpat har jag passat på att läsa den 600 sidor långa boken. Nästa blogg kommer att handla om den och det som hände under Det stora språnget och Kulturrevolutionen. Det var en fruktansvärd bok och jag kan bara konstatera att Mao utsatte kineserna för de mest vedervärdiga saker under sina “små” experiment. Mycket av det som sker i Kina idag beror på det som hände under den perioden.

Avslutningsvis kan jag nämna att Volvoreklamen med Zlatan, som visst är ett samtalsämne hemma, har väckt reaktioner. I ett mail från redaktören på hemsidan som ni ska lägga på minnet: inbeijing.se, fick jag precis veta att Supporting Human Rights in China har svarat med att göra en ny reklamfilm. Men där Zlatan badar isvak och jagar hjort, får man se hur tibetanska munkar jagas med gevär, och fångar som utsätts för brutal vattentortyr. Den finns att se på YouTube för de som vill kika. Det är lätt att glömma att Volvo personvagnar nu är kinesiskt: https://www.youtube.com/watch?v=oFz1ZH6FzLk&w=480&h=360

 

Nu ska jag lägga ut det här inlägget. Om jag kommer ut på internet vill säga.....

En stor kram till er alla på Alla Hjärtans Dag! I dag var det 15 år sedan Alexandra föddes i Sollefteå men det känns som det var nyss. Alla de 17 timmarna det tog för henne att se dagens ljus är fortfarande glasklara. I sjutton timmar hade jag värkar med ca 1-2 minuters mellanrum. Jag hade dessutom feber och bihåleinflammation. Att det tog lång tid bekymrade barnmorskorna. Ja, inte för min eller Alexandras del utan för Pers skull. Ojojoj, så jobbigt för honom att behöva sitta brevid så länge! De kom in med en extrasäng så att han skulle få sova och jag undrar om de inte stoppade om honom också. De kom in med mat och Alla hjärtans dag-bakelser så roomservicen var det inget fel på för hans del. Till mig sa de att jag fick vänta med att äta tills allt var över.

 

I går var det en stor dag! Ända sedan vi flyttade hit har folk frågat om vi skaffat ayi ännu, det vill säga “hushållerska”. Jag har sagt nej, det behöver vi minsann inte. Men allt efter att tiden har gått har argumenten för att inte skaffa hjälp. börjat sina. En dag kom Arna och sa att hennes ayi ville jobba fler timmar. Jag tror med det att våra vänner försöker på ett fint sätt säga att vi har lite småstökigt här hemma! Så nu har jag en kinesisk dam som ska gå omkring här hemma och dona på två gånger i veckan.

 

Men åh, vad nervös jag var innan hon kom första gången. Jag sprang runt som en förvirrad höna för att det inte skulle se allt för hemsk ut. Dessutom är jag inte särskilt tilltalad över att ha en okänd människa som är och grejar överallt i mitt hem. Det och känslan av att man faktiskt borde kunna ta hand om sitt eget avskräde. Men det gick faktiskt jättebra. Hon är en dam i sina bästa år (ca 40 alltså), hon gillar att prata - jag förstod inte många ord av vad hon sa, men hon verkade inte bry sig särskilt mycket om det. När Per kom hem stod ayi:n och jag i köket. Efter ett tag frågade han om vi hade gjort så länge-dvs pratat med varandra om totalt olika saker, jag på engelska och hon på kinesiska.

 

Främsta syftet med att ha ayi är att hon ska kunna hjälpa till här hemma med städ och matlagning när jag är I Sverige. Just nu lutar det åt att alla tre barnen vill stanna kvar här till nästa jul och det blir svårt för mig att vara här med tanke på djuren. Men igår skulle jag göra middagen och ayi tyckte det var spännande att vara med. Hon var väldigt nyfiken på maten jag lagade så jag hade titt som tätt ett litet huvud som tittade över min axel. Flera gånger utbrast hon: -Ja, så där lagar vi då inte mat i Kina! -Hur gör du nu? -Ska du använda det DÄR? -Ja, så där lagar vi då inte mat i Kina. En ny upplevelse, men det var så oförargligt och jag blev väldigt förtjust i henne. Jag vet att hon inte har det så lätt hemma med en man som misshandlar henne så jag ska ta väl hand om henne. Och det var en lyx att gå runt i lägenheten när hon gått hem. Allting hemma är skinande rent, två maskiner tvätt är tvättade, det är bytt i sängarna och badrummen är skurade! Men jag tror inte att hon var så imponerad över min städning. Flera gånger kom hon till mig med trasan på golvmoppen och visade skrockande upp den och allt damm som satt på. Till mitt försvar vill jag bara säga att det måste vara Coco som dammar ner...

 

Kineser är extremt rättframma och det är väl kanske inte deras mest sympatiska drag. De säger vad de tycker utan pardon. Jag hörde en historia från universitetet där de hade pratat om tecknet för fylla ut. Läraren hade då sagt: -Titta på honom (varav han pekar på en thailändsk student). Han där är så tjock att han skulle fylla ut två stolar. Tycker de att något är fult säger man det. Ibland är det ganska skönt att inte förstå allt för mycket kinesiska... Hur som helst vill alla ayi väldigt gärna jobba för oss utlänningar. De behandlas inte väl i kinesiska hem; de blir utnyttjade och andra kineser är inte snälla med dem. Åtminstone än så länge har vi gott rykte hos ayi:s och jag hoppas verkligen att det fortsätter så.

 

Så nu är jag ytterligare ett steg närmare ett swedish hollywood/china-wife liv. Snart sitter jag väl och dricker champagne till frukost och får hjälp med påklädningen på morgonen och inreder garderober till barnen för 70 000 kr och slåss med de andra fruarna och....Det är inte längre en fråga om barnen kommer att kunna anpassa sig till ett liv i Sverige igen utan om jag kommer att göra det!

Idag vaknade jag av att några snöflingor seglade ner utanför fönstret. Under dagen har snöfallet tilltagit men det hinner än så länge smälta när det landar på marken. Jag undrar hur våra grannar ca 100 meter bort har det. De bor och sover i ett oisolerat skjul utan dörrar....

 

Det är lite svårt att hinna med i svängarna vädermässigt. Förra veckan var jag helt förvirrad när det var upp till 28 grader varmt och vi var tvungna att plocka fram sommarkläderna för att inte förgås. På kinesiska nyårsafton stod vi på 12:e våningen och såg ut över stan vid 12-slaget. I kortärmat. Nu är det flera lager av tjocktröjor som gäller. Kylan kryper in under skinnet.

 

Annars har allt börjat återgå till vardagen. Per började jobba i lördags men tjejerna är lediga en vecka till. På fredag kommer Alexandra och Linnea tillbaka och vi längtar! Det är tur att de finns dem där hemma som ställer upp och tar hand om dem nu när de är själva! Och jag tror att de har hunnit med mycket medan de har varit hemma. Sist vi pratade med dem var de i Övik hos Marie med familj och de har hunnit sova över hos Elenor mfl. Anna har bjudit på mat och shoppat med dem. Mamma har ställt upp och skjutsat dem fram och tillbaka över hela stan och jag hoppas att vi kan återgälda alla tjänster när vi kommer tillbaka.

 

Själv sitter jag här och känner mig ganska värdelös och gnällig just nu. Jag har haft ont på allvar sedan november och jag vet inte hur jag ska göra för att komma på rätt köl igen. Arna tog med mig till en massör, som var mycket duktig och gick igenom hela nacken. Det enda jag förstod var “inte bra, inte bra” och jag tror han var bekymrad. Jag får känslan att de inte har dessa problem i Kina. Här tar man hand om skadorna direkt och låter det inte gå så långt som här. Jag ska åka tillbaka dit på tisdag och ta en ny massage. Förhoppningsvis lättar det lite. Motivationen sjunker lite när jag fortfarande har värk fastän jag inte har djur att ta hand om eller behöver anstränga kroppen med vedbärning eller andra saker. Jag borde må bra nu och frustationen är stor över att det inte är så.

 

Jag har dessutom börjat med kinesiskan och jag ställer mig frågan hur svårt det kan vara att lära sig några glosor?? Jag borde ha de bästa förutsättningarna för inlärning, men vad hjälper det? Alla andra i klassen har redan perfekt uttal (åtminstone känns det så) och jag, trots att jag sitter och tragglar, kommer inte ihåg en enda efteråt. Det är som att de bara swischar in genom ena örat och ut genom det andra. Elsa och jag var på second bridge market en dag och då försökte hon lära mig frasen “hur mycket kostar det” på kinesiska. Medan jag stod och upprepade det kom försäljerskan varav Elsa säger till henne: “-Jag försöker lära mamma lite kinesiska men det är då helt hopplöst!” Försäljerskan tyckte det var vansinnigt roligt och även hon kom med goda råd. Hur man säger det? Det har har jag glömt...

Bifogar en liten text om hur det är att vara expat i olika länder. Det bästa landet att befinna sig som expat är i...dam, dam, daam....KINA! Texten är kopierad från BBC:s hemsida (av Karina Martinez-Carter) :

 

China: The number one spot

FINANCIALS: Expats in China are well-paid, enjoying some of the highest compensation packages worldwide. The country ranked highly because when evaluating expats' overall economic situation--considering salaries and disposable income levels--China comes in second-highest, behind only Switzerland. Boasting several business hubs, some of the world’s most affluent expats are based in Asia, where the average annual salary is $74,000 per year, compared with the worldwide average of $64,000.

SOCIAL STYLE: Outside work, expats in China considered their quality of life to be high — third-highest of all the countries HSBC ranked. Almost half reported an improved work-life balance once they relocated. It seems expats in Asia are also social butterflies; they were the only group who reported a "more active social life" in their new country. And within Asia, China was ranked one of the top destinations for an improved social life. This could also be due to a higher proportion of young expats in China seeking out more opportunities to mingle: Half of the expats over 18 years in BRIC countries — that is, Brazil, Russia, India and China — are under the age of 34.

FAMILY LIFE: The Middle Kingdom ranked in the lower half of the survey — 16 out of 24 — for places to raise a family, although almost 75% considered their children to be safer in China than in their home country. Expat children living in Asia, more so than any other surveyed region, were also more likely to learn the native language of their host country. In terms of medical care the government announced a plan in early 2009 to provide universal healthcare to residents, an overhaul it is still working to roll out.

TOP TIP: Understanding business practices like exchanging business cards with two hands… will go a long way in China.

 

 

 

Samtidigt som invigningen av kulturhuvudstadsåret sker hemma i Umeå firar vi här det kinesiska nyåret. Det har varit några fantastiska dagar här med en temperatur mellan 18-28 grader så det har blivit långa och många promenader med lånehunden Coco. Det är en otroligt cool och stabil jaktlabrador och redan från första dagen kändes det som att hon bott här länge. Som tur är hon inte skotträdd, det skjuts upp fyrverkerier väldigt ofta och framför allt I torsdags, som räknades som själva nyårsafton. Det är inte alla år man firar nyårsafton två gånger inom en månad. Vi är fem svenska och danska familjer kvar här i Ningbo och vi träffades, åt gott och hade en väldigt trevlig kväll ihop. Coco följde förstås med och jag tror att hon uppskattar att slippa ligga ensam hemma i tre veckor med rastning två gånger per dag.

 

Det kinesiska nyåret är en väldigt viktig helg här i Kina och för många av kineserna den enda helg med lite längre ledighet. Nyåret firas, håll i er nu, under den andra nymånen efter vintersolståndet. Det inträffar någon gång under perioden 21 januari till 19 februari i den gregorianska kalendern, det vill säga i den kalender vi i Sverige och de flesta i världen använder sig av. Den kinesiska kalendern kallas även för månkalendern, kanske för att månaderna inleds vid en nymåne. Eftersom ett månvarv varar 29,5 dagar innehåller varje månad 29 el 30 dagar. Kineserna har inte namn på sina månader utan kallar dem den första månaden, den andra månaden osv. Åren innehåller oftast 12 månader men vart tredje år har man 13 månader.

 

För många är nyåret den enda tid man ser sina barn och andra familjemedlemmar. Man samlas på nyårsafton och äter god mat och sitter och pratar hela natten. Överallt kan man se fyrverkerier, röda bonader och prydnader och slutligen mat, och då främst fisk. Historien bakom detta är en legend om en fasansfull varelse, Nian, som åt allt levande han kom åt. Han kom på natten vid varje fullmåne och för att skrämma i väg honom använde människorna det som Nian var rädd för: färgen rött, eld och höga ljud. Så för att fortsätta hålla borta besten hänger man röda saker och pappersremsor med lyckobringande budskap. Och smäller fyrverkerier så det räcker och blir över. Om inte de ständiga fyrverkerierna låter tillräckligt mycket brukar man, för att skapa ytterligare oväsen, också skicka ut barnen i långa tåg. Jo, just det. En annan viktig sak under nyåret är den statliga nyårsgalan som visas på tv och samlar hela familjen. Nu börjar dock ungdomarna välja de alternativa nyårsgalorna som gör parodi på händelser som skett under året. Efter nyårsafton är det allt fler kineser som reser i väg. Det gör att det blir trångt och att priserna höjs på turistorterna runt om i Asien. Vi var skeptiska till att stanna kvar i Kina men vi har tack vare goda vänner haft en riktigt trevlig vecka. Avslutar med några bilder från Ningbo.