Sverigebesök
Då texten av någon anledning blir katastrofalt dålig, med meningar som försvinner och stavfel som får mig att rodna av skam, väljer jag att i fortsättningen skriva betydligt kortare inlägg. När jag läser igenom det jag pulicerat är det är svårt att tro att jag ägnat snart två terminer åt svenska skrivregler och rättstavning. Mina lärare skulle gråta av förtvivlan om de skulle läsa igenom texterna. Det är bara att be om ursäkt och jag vet inte riktigt hur det kan komma sig att överföringen inte blir som jag tänkt mig. Även om det är svårt att tro så korrekturläser jag det jag skriver och ändå blir det inte bra.
Hur som helst så har vi förhoppningsvis blivande Ningbo-bor på besök. Jag minns själv hur det var första gången vi besökte Kina. Det var omtumlande och alla intryck var omöjliga att ta in. Jag tror att jag mestadels av tiden gick omkring i ett chocktillstånd. Nu var det vår tur att vara värdar och vi tog en lång promenad med centrum som utgångspunkt. Det ska bli spännande att höra hur detta trevliga svenska par uppfattade Kina. Just nu är det lite tidigt att fråga, erfarenheten säger att de måste hem till Sverige och landa lite först innan de kan sammanfatta vad det var som egentligen hände.
Snart tre år i Kina och detta var mitt första besök i Moon Lake. En lugn, stilla och vacker oas mitt i centrum. Jag förstår inte att jag inte varit här tidigare.
Per och jag avslutade kvällen med massage. Man vet aldrig vad som väntar en sådan gång, bara att det förmodligen kommer att göra ont. Väl där är det bara att foga sig inför det som komma skall. Enda gången jag försökte protestera, dock utan framgång, var när han lindade en form av halsduk runt halsen och svängde runt med huvudet för att manipulera nacken. Väldigt obehagligt och Per som låg på britsen intill frågade om jag fortfarande levde när han hörde smällarna från låsningarna som släppte. När massören var klar visade han mig en bambukopp och ställde en fråga som jag inte förstod men som jag måste ha svarat ja på, för han försvann ut i korridoren och kom tillbaka med ett gäng sådana. Jag som låg med huvudet nedåt hade ingen aning vad denne pysslade med, men Per refererade och fnissade.
I dag vaknade jag för första gången på väldigt, väldigt länge utan värk i nacken. Att sedan ryggen ser ut som att en jättebläckfisk har gått fram över den och att jag nu har blåmärken som jag kommer att få leva med ett bra tag framöver är en liten bisak i sammanhanget.
Ännu en helt vanlig dag i Kina till ända.