När Per kom tillbaka från Indien hade han med sig, förutom vackra indiska smycken till tjejerna, något virus som både han och jag fortfarande efter snart tre veckor dras med. Olycklig timing eftersom vi var som sämst när skolan hade höstlov en och en halv vecka i samband med Kinas firande av nationaldagen. Lovet blev med andra ord inte som vi tänkt men även om döttrarna var uttråkade emellanåt så tror jag att de tyckte det var rätt skönt att ha en vecka utan en massa måste.
Det är i de stunderna kreativiteten föds och Linnea hittade en övergiven kattunge som hon kom hem med och tog hand om över lovet. Eftersom Per är ”allergisk” mot katter fick den bo på balkongen när Per var hemma. Vi har en stor och för en katt spännande balkong och eftersom det var ett behagligt klimat så hade katten det bra där. Den tydde sig mycket till Linnea och började jama så fort hon gick därifrån Hela familjen konstaterade, till och med Per men det kommer han förneka, att det var en jättefin katt. Orädd, kelig, sällskaplig, snäll och rumsren. Coco blev glad när hon kom hit för att bo hos oss under lovet. Både kanin och katt att umgås med!
Lite orkade vi I alla fall ta för oss. Middag på en fin japansk restaurang med våra norska vänner. Otroligt god mat. Jag inser nu att jag borde fotat innan vi satte i oss all mat...
Att det är en av de få veckor det kinesiska folket är ledig märks på stan. Tidigare var allt stängt under dessa helgdagar men nu är butikerna nästan det enda som är öppet som vanligt. Ledig tid betyder tid för shopping.
Stan moderniseras hela tiden och det är inte så ofta man ser traditionella byggnader. Denna är säkert nygjord men det känns ändå som att komma in i en annan värld i den här parken.
Vårt massageställe. Jag tycker fasaden är så fin och jag brukar ofta ligga i rummet på övervåningen intill fönstret. Det är trevligt att kunna ligga och lyssna på det som händer på gatan nedanför under tiden tortyren pågår.
Från baksätet i en kinesisk taxi. Det har blivit lite svårare att få tag I taxi nu när manga börjar förbeställa dem via en app. Men man behöver sällan vänta mer än 5-10 minuter innan en ledig taxi passerar. Alla tre barn tar sig fram i stan hur bra som helst. Det känns tryggt, jag vet att de alltid tar sig hem om det skulle hända något. Lite mer orolig är jag att de tror att de ska behålla samma vanor när de kommer till Sverige igen.
Bilder från Gulao. Här samlas många äldre och lyssnar på musik och karaoke. Själv tycker jag det låter, hm mindre bra, men smaken är förstås olika. Det är i alla fall en upplevelse att vara här även om vi brukar passera ganska snabbt.
Nu laddar jag inför tentan i Word som jag ska skriva senare i dag.
