swedeinchina.blogg.se

Det här är beskrivning av mitt år i Kina. Fakta om Kina, subjektiva betraktelser om kulturkrockarna mellan svenska och kinesiska traditioner och levnadsvillkor. Förhoppningsvis kommer jag även att kunna ge en hel del resetips runt om i Kina och Asien. Det kommer bli ett annorlunda, spännande, chockerande och lärorikt år från och med augusti 2013 och jag hoppas att ni vill följa med på resan!

En sväng till affären

Publicerad 2015-10-24 19:17:36 i Ningbo, Kina

 
Nu när vi är inne på vårt tredje år här i Ningbo konstaterade vi att det börjar bli vardag även här. Det mesta vi ser har vi sett förut, men visst finns det fortfarande utmaningar. En sådan enkel sak som att köpa ketchup kan ta timmar och medan man strosar runt i affären så finns det en hel del att förundras över.

Prissättningen är en sak. 1 yuan är ca 1.4 sek. Och mjölken är inte ens god. Det barnen längtar allra mest till här är just Norrmejeriers mjölk och det finns inte en chans att jag någonsin kommer att klaga över mjölkpriset hemma.

 

Ett par hyllor bort hittade vi ett vin importerat från frankrike för 15.90. Och det var enligt uppgift helt ok. Nedan den billigaste Foppatoffel-kopian hittills.

En avdelning som jag alltid undviker är fiskavdelningen. Jag uppskattar inte lukten och inte heller de stora akvarierna med fiskar och sköldpaddor, särskilt inte när det flyter omkring döda djur bland de levande. Jag slängde ett öga bakom akvarierna och där fanns en lång bänk full med blod och fiskrens och annat oidentifierbart. Jag vet inte om man väljer ut det man vill ha och får den dödad, upphackad och paketerad och jag tänker inte heller ta reda på det. Det må vara färskt, men jag är mer tveksam till hygienen.

Paddorna är inte heller särskilt tilltalande. Det är inte så att jag känner att det vattnas i munnen när jag funderar på vilka maträtter som man sno ihop av en sådan. Men även där ska jag nog vara tyst, jag har ju faktiskt inte smakat.

Vi håller oss till inpackat kött, men någonstans tror jag att det är att lura sig själv. Förhoppningsvis är det åtminstone en begränsad mängd människor som har hanterat det. Det ligger inte framme för allmän beskådan och för folk att pilla på. Särskilt när man kan ana vart de händerna har varit innan. För mig är det en gåta att inte epidemierna avlöser varandra med tanke på de bakteriehärdar som bara måste finnas överallt. 

Bristande hygien är inget som bekymrar kineser. Det ska fingras på allt som ligger framme. Att stå och gräva och leka med riset som säljs på lösvikt ser jag någon göra gång på gång. Att barn tycker det är roligt kan jag förstå men vi pratar vuxna människor. Men jag har förstås inte provat. Det verkar nästan hyponstiserande att stå där och gräva djupt, lyfta upp riset med händerna och känna hur det rinner mellan fingrarna…

 Elsa framför mejeridiskken, Det finns mycket att välja på men det är inte säkert att man kommer hem med det man tror man köpte. Elsa är en klippa på att läsa kinesiska tecken och det underlättar alltid att hon följer med.
 
Jag brukar få inköpslistor av Ayi som hon vill att jag ska handla inför matlagningen. Först var alla lappar enbart på kinesiska men sedan började hon översätta efter bästa förmåga. Trots det var det en utmaning både att hitta och förstå vad hon vill ha fick hon handla.  Därför föreslog vi att hon skulle handla men det höll i sig en vecka. När hon fick fria händer blev maten lite väl extrem för oss och vi fick slänga det mesta.  
Hög servicenivå är inte ett begrepp butiksanställda kommit i kontakt med. Kunderna är mest i vägen och jag skulle kunna berätta många exempel på det. Men den här flickan som ska väga in frukten tar nog priset. Hon står och hänger över maskinen som försluter påsarna och fipplar med telefonen. Att det stod en stackars man brevid som behövde hjälp var ingenting som påverkade henne,
Det är nästan omöjligt att få tag på aluminiumfolie och ost, men chips finns det så det räcker och blir över, ca tre långa sektioner. De flesta med smak av kött i alla varianter och gurka
Någon dag ska jag fota köttdiskarna. Nu har jag kommit så långt att jag kan titta i dem utan att bli illamående och det är mycket där som man undrar vad i hela friden det är för något. Jag kan I alla fall konstatera att Arken zoo:s frysdisk med frysta ben till hundar är fräschare än frysdiskarna här.
I
När vi sist besökte McDonalds såg vi en hamburgare som jag inte vet vad jag ska tycka om. Vi smakade aldrig eftersom vi inte kunde komma fram till vad brödet var gjort av. Jag läste sedan att den lanseras här í Kina under en period för att se om den går hem i stugorna. Om den inte redan har gjort det kanske den dyker upp även hos er.
 
När vi lämnade restaurangen råkade jag titta in I en kinesisk restaurang som låg vägg i vägg. Där måste jag säga att det är till sin fördel att kineser struntar kraftfullt i ordningsregler och tar med sig sin hund in. Glad blev jag när jag fick se den lilla hunden sitta vid bordet. Det var nog inte första gången för det märktes att den visste hur den skulle uppföra sig. Och inte en enda gång tog den blicken från maten.
Katastrofen är snart ett faktum. 15 dagar kvar i Kina och tre tepåsar kvar...Elsa kom in när jag stod och betraktade den snart tomma burken. Hon förstod direkt.Hon klappade mig tröstande på axeln och sa: We are in this together..

Det har varit en varm dag med temperaturer runt 30 grader. Det är väldigt mysigt att gå ut och sätta sig på balkongen kl 23.30 och bara titta ut över staden. Eller som i Elsas fall sticka. Nu däremot är det läggdags.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela