Ningbo-Holmsund
Jag är nu åter i Sverige efter en ovanligt lång resa. Först tre timmars bilresa till Shanghai. Därefter en 10 timmars flygning till Köpenhamn och därefter en timmes flyg till Stockholm. Där fick jag övernatta på Clarion hotell som ligger bra till i Sky City. Värk trots att jag ätit mängder med värktabletter och övertrött. När jag checkat in och skulle upp till mitt våningsplan tryckte jag på knappen och inget hände. Var så trött att jag bara stod där och stirrade. Jag hade nog fortfarande stått kvar där i hissen om det inte kom en man och visade att jag måste dra kortet för att ta mig upp. Det gör man ju på i stort sett varje hotell jag bott på men i det tillståndet klarade jag inte av tänka ut det. Helt tomt i huvudet, tommare än vanligt. Stupade i säng och var hyfsad utvilad när jag kom hem till Umeå. Sedan dess har värken gjort mig mer eller mindre utslagen men nu är jag i alla fall hemma hos Liza. Nu väntar jag bara in barnen som kommer när skolan slutar och fram till dess kommer jag att ägna stor del av dagarna till att slutföra studierna. Att läsa fem kurser på en termin var lite väl överambitiöst i min ålder. Det kommer jag inte att göra igen.
Det var en emotionell resa, jag var helt enkelt inte redo att lämna Kina denna gång. Det blir svårare och svårare för varje gång. Just denna gång var det med vissheten att Ningbo inte kommer vara detsamma när jag kommer tillbaka. Allt för många människor som vi tycker om kommer att flytta därifrån och det blir svårt att föreställa sig ett liv där borta utan dem. Framförallt familjen Maul som har blivit våra närmaste vänner, som har ställt upp i vått och torrt och som har berikat vårt liv så mycket kommer att flytta. Till vår stora glädje fick vi precis veta att de kommer att stanna i Kina så de kommer att bo en dryg timmes flygresa bort. Det känns jättebra, vi var inte redo att släppa hem dem till Danmark ännu.
Fysiskt är jag alltså tillbaka i lägenheten i Holmsund, men landa mentalt kommer jag nog inte göra än på ett tag. Passar till dess på att ta långa promenader i skogen och lyssna på alla vårfåglar. Alla ljud och dofter kommer nog att ta mig tillbaka till det land som jag är uppvuxen i. Men ändå…
Det var en emotionell resa, jag var helt enkelt inte redo att lämna Kina denna gång. Det blir svårare och svårare för varje gång. Just denna gång var det med vissheten att Ningbo inte kommer vara detsamma när jag kommer tillbaka. Allt för många människor som vi tycker om kommer att flytta därifrån och det blir svårt att föreställa sig ett liv där borta utan dem. Framförallt familjen Maul som har blivit våra närmaste vänner, som har ställt upp i vått och torrt och som har berikat vårt liv så mycket kommer att flytta. Till vår stora glädje fick vi precis veta att de kommer att stanna i Kina så de kommer att bo en dryg timmes flygresa bort. Det känns jättebra, vi var inte redo att släppa hem dem till Danmark ännu.
Fysiskt är jag alltså tillbaka i lägenheten i Holmsund, men landa mentalt kommer jag nog inte göra än på ett tag. Passar till dess på att ta långa promenader i skogen och lyssna på alla vårfåglar. Alla ljud och dofter kommer nog att ta mig tillbaka till det land som jag är uppvuxen i. Men ändå…