Slutgnällt
Bara för att ge er perspektiv över hur effektivt och smidigt allt går som jag tar för mig nu; Det tog över fyra timmar att överföra och ladda ner bilden på Elsa och nästan en timme tills att fick så mycket tid inne på hemsidan att jag kunde publicera förra inlägget utan att bli utkastad. Det är uppenbart att bloggsidor inte uppskattas i Kina. Och ungefär så håller det på för varje liten sak jag ska göra.
Men nu är det dags att sluta gnälla. Jag läste precis om August Borg, andre ambassadsekreterare vid Sveriges ambassad i Pyongyang som också är en av Sveriges minsta. Han är en av två svenskar som arbetar där. Han har under sin tid i Nordkorea inte lärt känna en enda nordkorean eftersom de inte är tillåtna att sätta sin fot i hans kvarter. Hemma hos honom finns el, men den är av så dålig kvalitet att det inte går att använda varken dator och tv. Rinnande vatten i lägenheten är också något som finns väldigt sporadiskt. Hans familj tillåts inte komma och hälsa på i världens mest slutna diktatur och efter att ha läst om hans tillvaro känns Kina plötsligt vidöppet, bekvämt ytterst civiliserat.
Det kan ibland vara bra att få perspektiv så att man inte sitter och ältar lyxproblem. Appu var här och åt middag en kväll och då kom vi in på flytten. Flickorna tycker att vi bor alldeles för trångt och det märktes att han, som är från Indien, inte riktigt förstod problemet. Men just nu har vi inget alternativ än att flytta eftersom misstänkt svart mögel börjar sprida sig under tapeterna. Det gick väl an när det bara var i vårt sovrum, men nu när även barnens rum drabbats vill vi inte vara kvar längre. Att det är fuktigt i lägenheten fick jag bevis på i höstas. En natt när jag tände lampan i badrummet såg jag ett grått myller på den vita badrumsmattan. Den var full med smådjur som verkade ha samlats och täckte precis hela mattan. Tack och lov var det inte kackerlackor som jag befarade, utan gråsuggor som trivs utmärkt i fuktiga miljöer. På dagen ser man inte till dem men jag drar mig för att besöka toaletten nattetid.
Vi har varit och tittat på olika boendealternativ. Vi hittade ett hus som vi tyckte om och som var väldigt fint, men efter mycket vånda har vi slutat bort det. Det låg lite för långt bort från alla för att det skulle kännas bra, främst för barnens skull. Här i compoundet har vi i alla fall än så länge vänner och därmed också en trygghet om det skulle hända något. Tyvärr är det så att många (i värsta fall alla) skandinavier som bor här flyttar hem till sommaren, så ett annorlunda liv väntar oss om vi skulle bli ensamma. In flyttar i alla fall Marcus, Pers blivande medarbetare, med sin amerikanska familj. Vi har därmed gått från att vara nykomlingar i Ningbo till att vara de som ska lotsa in nya människor in i det kinesiska samhället.
Lägenheten vi valt är likadan som den vi har nu, men den är spegelvänd. Väldigt förvirrande för min hjärna att hitta rätt rum. Den ligger på nionde våningen och vänd åt ett annat håll så vi kommer kunna utnytta balkongen betydligt mer än vi gör nu, vilket vi har saknat. Lite riskabelt blir det att byta landlord. Som hyresgäst har man bara skyldigheter, inga rättigheter och landlordarna all makt. Skulle något gå sönder kan det bli stora diskussioner om vem som ska betala så det är en risk man tar. Den kvinna som äger lägenheten visar inte allt för mycket samarbetsvilja så vi håller tummarna att det inte händer något.
Inleder helgen med ett träningspass nere på gymet med Andreas Sundgren i öronen och kommer njuta extra mycket av och vara tacksam över badet jag sedan kryper ner i. Ha en trevlig helg!
Men nu är det dags att sluta gnälla. Jag läste precis om August Borg, andre ambassadsekreterare vid Sveriges ambassad i Pyongyang som också är en av Sveriges minsta. Han är en av två svenskar som arbetar där. Han har under sin tid i Nordkorea inte lärt känna en enda nordkorean eftersom de inte är tillåtna att sätta sin fot i hans kvarter. Hemma hos honom finns el, men den är av så dålig kvalitet att det inte går att använda varken dator och tv. Rinnande vatten i lägenheten är också något som finns väldigt sporadiskt. Hans familj tillåts inte komma och hälsa på i världens mest slutna diktatur och efter att ha läst om hans tillvaro känns Kina plötsligt vidöppet, bekvämt ytterst civiliserat.
Det kan ibland vara bra att få perspektiv så att man inte sitter och ältar lyxproblem. Appu var här och åt middag en kväll och då kom vi in på flytten. Flickorna tycker att vi bor alldeles för trångt och det märktes att han, som är från Indien, inte riktigt förstod problemet. Men just nu har vi inget alternativ än att flytta eftersom misstänkt svart mögel börjar sprida sig under tapeterna. Det gick väl an när det bara var i vårt sovrum, men nu när även barnens rum drabbats vill vi inte vara kvar längre. Att det är fuktigt i lägenheten fick jag bevis på i höstas. En natt när jag tände lampan i badrummet såg jag ett grått myller på den vita badrumsmattan. Den var full med smådjur som verkade ha samlats och täckte precis hela mattan. Tack och lov var det inte kackerlackor som jag befarade, utan gråsuggor som trivs utmärkt i fuktiga miljöer. På dagen ser man inte till dem men jag drar mig för att besöka toaletten nattetid.
Vi har varit och tittat på olika boendealternativ. Vi hittade ett hus som vi tyckte om och som var väldigt fint, men efter mycket vånda har vi slutat bort det. Det låg lite för långt bort från alla för att det skulle kännas bra, främst för barnens skull. Här i compoundet har vi i alla fall än så länge vänner och därmed också en trygghet om det skulle hända något. Tyvärr är det så att många (i värsta fall alla) skandinavier som bor här flyttar hem till sommaren, så ett annorlunda liv väntar oss om vi skulle bli ensamma. In flyttar i alla fall Marcus, Pers blivande medarbetare, med sin amerikanska familj. Vi har därmed gått från att vara nykomlingar i Ningbo till att vara de som ska lotsa in nya människor in i det kinesiska samhället.
Lägenheten vi valt är likadan som den vi har nu, men den är spegelvänd. Väldigt förvirrande för min hjärna att hitta rätt rum. Den ligger på nionde våningen och vänd åt ett annat håll så vi kommer kunna utnytta balkongen betydligt mer än vi gör nu, vilket vi har saknat. Lite riskabelt blir det att byta landlord. Som hyresgäst har man bara skyldigheter, inga rättigheter och landlordarna all makt. Skulle något gå sönder kan det bli stora diskussioner om vem som ska betala så det är en risk man tar. Den kvinna som äger lägenheten visar inte allt för mycket samarbetsvilja så vi håller tummarna att det inte händer något.
Inleder helgen med ett träningspass nere på gymet med Andreas Sundgren i öronen och kommer njuta extra mycket av och vara tacksam över badet jag sedan kryper ner i. Ha en trevlig helg!