swedeinchina.blogg.se

Jag vill bara börja med att säga att jag och bloggen inte är de bästa av vänner just nu. Texten gör inte alls som jag vill och jag vet inte om det beror på att jag inte är uppkopplad via vpn. Om texten ser konstig ut och är ihopklumpad är det inte för att jag inte har någon som helst känsla för styckindelning utan för att den lever sitt eget liv. Om det inte blir bättre får jag lägga ner den eller skapa en ny på någon annan sida.

 

Efter en intensiv och mycket trevlig vecka sitter vi nu på Beijings flygplats för hemresa till Ningbo. Med stor sorg lämnar vi mor, syster, kusin och kusinbarn som har ytterligare ett dygn att tillbringa i Beijing. Det har varit otroligt roligt att ha dem här och jag är så glad att de kunde ta sig hit så att vi har fått visa dem vårt Kina och den vardag vi lever i. Att framför allt mamma skulle komma på besök var oväntat och att hon dessutom säger att hon gärna vill komma tillbaka är en högoddsare! Jag tror att de har uppskattat resan och Kina. De har blivit fotade av allehanda kineser och deras självkänsla måste ha vuxit en bra bit nu. En kinesisk man var helt säker på att Anna var en prinsessa eftersom hon både såg ut och förde sig som en sådan. Vår ena chaufför sa att det var synd och skam att hon inte var skådespelare, så vacker som hon var. Den andre chauffören hade bara positiva saker att säga om alla. Elenor var den coolaste tjej han sett och Alva var vacker. Han tyckte mamma var något positivt också men jag förstod inte riktigt vad. Osv, osv. Många kineser tittade storögt på vårt följe när Per kom gående tillsammans med 8 kvinnor och barn. Det är oklart om de tyckte synd om honom eller om de trodde han var rik. Ju mer pengar desto fler kvinnor gäller, eller åtminstone gällde, i Kina.

De har fått se Shanghai, Ningbo och Beijing-tre helt olika kinesiska städer med Beijings tunga, politiska och kulturella nav, Shanghais internationella och lättsinniga stämning och Ningbos småstadskänsla. Vi har haft vädergudarna med oss, inget regn och med varmt väder i både Shanghai och Ningbo och hyfsat bra luft i Beijing. Eller, allt är relativt. Veckan innan vi åkte till Beijing låg nivåerna runt 400 ppm och det ska jämföras med det högsta värdet 70 ppm som uppmäts någon dag per år vid E4:an genom Umeå, i april när dubbdäcken fortfarande ligger på. När det är 200 ppm i Ningbo får barnen hålla sig inne, men här i Beijing känns den luften uppfriskande. När vi tillsammans tittade på alla kort i går kväll såg vi hur smogen lagt sig som en slöja runt staden på varje bild. I dag däremot är det klarblå himmel och bara 33 ppm. På väg mot flygplatsen önskade vi att vi kunde vara kvar en dag till för att fota staden från Trumtornet. Det är inte många dagar per år som sikten är så bra som idag. Däremot har vi frusit här i Beijing. Med grader mellan 10-16 grader och annan luftfuktighet än Ningbos har vi gått och huttrat. Men det är nog bara att ställa in sig på att vintern är på väg, även om jag hoppas att den dröjer ett tag till i Ningbo. Där är det fortfarande perfekt temperatur och jag tänker passa på att njuta av värmen så länge det går. Vi hann uppleva så mycket och jag måste dela upp inläggen för att någon överhuvudtaget ska ta sig igenom all text och alla bilder. Fortsättning följer. Jag hade önskat att besökarna kunde stanna ett tag till. Det finns så mycket kvar att visa dem och som Elsa sa direkt efter att vi sagt god natt och hej då till Anna, mamma, Elenor och Alva i går kväll: -Jag saknar dem redan…

 

Den här figuren alltså! Jag tycker den är så fruktansvärt rolig. Jag får känslan av att jag ser mig själv i spegeln när jag tittar på den. Den står i slutet av Den förbjudna staden. Kan också skådas i Ningbo...

Muren ringlar sig bakom Elsa. Mäktig upplevelse att få se och bestiga ett av världens nya sju underverk.