swedeinchina.blogg.se

Två dagar i Shanghai Äntligen fick vi möta upp de efterlängtade besökarna på Pudong airport. Lite surrealistiskt var det att se mamma, Anna, Elenor och Alva på kinesisk mark. Men förstås väldigt, väldigt roligt! Anna och Elenor är två av de roligaste människorna jag vet och de två tillsammans är en livsinjektion. De såg betydligt fräschare ut än vad jag gör efter att ha rest 18 timmar med flyg och redan kl 8.30 var alla redo att utforska Shanghai. Eftersom det är enkelt att ta tunnelbana från flygplatsen gjorde vi det och behövde bara gå en liten bit för att komma fram till hotellet. Vi bodde på Charms hotel och det rekommenderas. Rent och billigt, ca 300 kr per rum (dock ingår inte frukost) och gångavstånd till Nanjing road och the Bund. Dessutom välutrustat om lusten skulle falla på. Vi låste in väskorna på hotellet och började med att gå till Nanjing Road. Denna shoppinggata som har 1 miljon, 1 MILJON, besökare varje dag kändes som en bra inledning att strosa omkring på. Och lite roligt är det när man i denna stad med 23 miljoner invånare stöter ihop med en granne från Ningbo. Vi skrattade åt det faktum att vi möttes inne på klädbutiken Forever 21. Ingen av oss tillhör den tänka målgruppen direkt.

 

Eftersom det är svårt att återge allt vi gjorde, som att jag, mamma och Anna lyckades, tappa bort resten av gänget där på Nanjing road, och vi som de tre personer med minst lokalsinne skulle leta oss tillbaka till hotellet och andra små incidenter, går vi direkt över till nästa stopp som var fake market, där vi fördrev några timmar. Mamma och Per parkerade sig efter ett tag på en restaurang där vi senare också åt middag, men vi andra gjorde en del fynd. Tunnelbaka tillbaka för att få se the Bunds och Pudongs skyline by night, vilken är riktigt, riktigt fin. När vi var i Hong Kong, lyckades vi besöka den välkända vyn och skylinen precis under den timme det var Earth hour. Därför uteblev effekten lite men frågan är om inte Shanghais är häftigare även om Hong Kongs är upplyst. Men tummen upp för Hong Kong som anammar och uppmärksammar Earth Hour!! Det är bara en av de stora skillnader i inställning mellan fastlandskineser och hongkongkineser.

 

Lite tråkigt är det när vi tagit hur många fina bilder som helst under veckan och så visar de sig vara alldeles för stora för att ladda upp här på bloggen. Därför får ni ta del av en komprimerad version av nästan varje bild. Förhoppningsvis går det i alla fall att se vad de föreställer.

 

Här ser man Pudong. Svårt att tro att hela området har vuxit upp på bara dryga 20 år.

 

 Här en del av The Bund, Zhongshan Dong Yi Lu, fylld med symboler för den västerländska handelsmakten med bla Tullhuset, North China Daily News-byggnaden, Chartered Bank Building.

 

Vi var långt ifrån ensamma att gå ner mot the Bund. Det är svårt att uppskatta antalet människor men det är första gången jag upplevt något som kan klassas som trängsel i Kina. Så ja, det var många. Polisen i sällskapet gick omkring och var fascinerad över att det var så lugnt. Inget bråk, ingenting. Att ingen är onykter, trots att det var lördagkväll, har nog en hel del med saken att göra. Jag har hittills inte sett en enda onykter kines sedan vi flyttade hit och jag måste ta reda på vad det beror på. Fylla finns säkert och jag har hört att de är liberala när det gäller åldersgräns på barer och pubar, om det ens finns någon sådan. Men något samhällsproblem är det inte och det är skönt. Jag tror det kan ha att göra med deras inställning till livet. Jag vill beskriva dem som fatalister eftersom de har en förmåga att acceptera det som är. Och jag är avundsjuk, jag vill också ha den förmågan. Det är ett sätt att nå sinnesfrid.

 

Avsaknaden av alkohol (och höga straff) påverkar också säkerheten. Ingenstans i världen har jag känt mig så säker och trygg som här. Det är svårt att beskriva den känsla som infinner sig när man rör sig i olika miljöer men här har jag aldrig varit rädd. Det är värt hur mycket som helst att tjejerna kan röra sig ute på kvällarna utan vårt sällskap. Varken i USA, Malaysia, Vietnam eller något av de andra länder vi besökt skulle jag ens överväga att låta dem gå ut själva på kvällarna. I Shanghai bör man kanske vara något mer uppmärksam när det gäller ficktjuvar mm, klimatet är lite annorlunda där än i Ningbo, men än så länge har vi klarat oss.

 

Att ta sig fram gående längs gatorna gör att man får se saker man annars lätt missar. Och det var intressant att gå tillsammans med nya ögon i form av Anna och Elenor, som noterade saker som jag annars inte skulle ha gjort. Jag saknar lite av den nyfikenhet som främst Elenor har. Jag tror att min skepsism mot framför allt vilka djur som kan befinna sig bakom köttet och min känslighet för lukter, gör att jag automatiskt tittar bort från alla matstånd. Tack vare dem har jag vågat mig på att smaka en hel del och det har uteslutande varit en positiv upplevelse.

 

 

Ja, kanske inte allt..

 

Ibland, eller ganska ofta, förstår jag inte hur kineser tänker. Stolt blir jag över mina döttrar och deras empati för andra varelser. Mitt på trottoaren satt en hundvalp i en liten bur, i gassande sol utan vatten. Först fyllde de på valpens vattenskål och sedan gick de sonika in till ägaren och talade om för honom att han måste ge hunden både vatten och skydd mot solen. De gav sig inte förrän han gick ut och fixade det. Det hör nog inte till vanligheterna att en vuxen blir tillsagd av ungdomar i Kina, han såg ganska förvånad ut, men förhoppningsvis fick han sig en tankeställare. Det går inte att rädda alla hundar, men för varje själ som får det bättre tänds en låga av hopp om en bättre värld, även för hundar.

 

 

 

All denna text och jag har inte ens kommit till dag två ännu. Lite snabbt säger jag att vi promenerade till Yugarden, ett spännande, myllrande område men som inte är så gammalt som det ser ut (inte helt ovanligt i Kina). Det var första gången jag var där och vi upptäckte mycket spännande på vägen dit. Stora apotek med traditionell medicin, väldigt billiga marknader mm. Väl inne på området träffade vi på en engelsktalande kines som tyckte att vi skulle gå upp på ett av taken för att fota utsikten. Som av en händelse visade det sig att han hade en restaurang/tehus på samma våningsplan. Jag satt mest och var orolig över att han skulle skinna oss. Framför allt i Beijing har man satt i system att locka med sig utlänningar till tehus, som sedan får betala en väldigt saftig nota. Men i det här fallet var det fasta priser och en mycket trevlig stund. Värden och hans personal bjöd på sig själv och vi fick för första gången vara med om en teceremoni. Bland annat fick vi provsmaka två teer, Romeo och Julia. Ni får själva gissa vilket som var vad.

 

 

 

 

Gästerna åt för första (?) gången med pinnar, med varierande resultat. Nudlarna flög och gled och hur delar man en dumpling med två pinnar? De kan i alla fall skylla på att de är nyanlända. Jag däremot.....

 

 

 

Lite fler bilder från Yugarden innan vi blev upphämtade av våra chaufförer vid hotellet. Eller, vi hann inte ens in till själva, den enligt ryktet, vackra trädgården som ligger mitt i alltihopa. Vad synd, vi måste nog åka dit igen…

 

 

 

Starbucks coffee, alltså. De är skickliga. Jag skrev ett arbete om dem när jag läste internationell marknadsföring. Att etablera sig och dessutom göra succe i Kina, ett land där man inte ens dricker kaffe är bara det fascinerande. Att dessutom få öppna cafeér på kulturmässigt viktiga platser, som Den förbjudna staden, är ännu mer otroligt. Yugarden tror jag iofs inte räknas som en sådan men ändå.