Om en väska kunde tala
Jag ligger efter med mina inlägg. Körigt, körigt att hinna få ner alla intryck på pränt! Och detta blir ett kort ett. Vi åker till Hong Kong i morgon och jag sliter mitt hår att försöka hinna bli klar med en hemtenta innan dess. Det är först idag som jag insett att vi faktiskt ska åka dit och det ska bli spännande att få se en världsstad som Hong Kong. Per är snäppet värre. Han hinner se Hong Kong, Shanghai och San Fransisco inom loppet av en vecka. Vi hinner bara hem så åker han vidare till USA.
I dag dök vår förtappade väska upp. Trots namnlapp och telefonnummer på väskan har den åkt sin egen rutt genom världen och den har tydligen också skickats mellan Shanghai och Beijing några gånger. Men otroligt nog finns alla saker kvar tom datorn. Ironiskt nog också kurslitteraturen till kursen som slutar på söndag. Tänk vad mycket lättare kursen varit med den. Jag har ställt mig frågan hur en resväska bara kan försvinna, men sedan insåg jag att det inte är helt omöjligt med tanke på att hela plan kan göra detsamma. Nu verkar vrakdelar äntligen ha funnits och det är nog skönt för alla parter att kanske få ett avslut. Det har varit én mycket pressad situation för de kinesiska myndigheterna. Kraven och missnöjet har varit stort över att det tagit så lång tid. Kina har i sin tur pressat övriga länder att utöka letandet, men eftersom de inte riktigt följt Kinas uppmaningar har det varit nära att kineserna tappat ansiktet och det är bland det värsta som kan hända en kines. Lite olustigt känns det med tanke på att det inte var så länge sedan vi själva flög mellan Kina och Kuala Lumpur. Nåväl, vi hoppas att vårt plan tar oss hela vägen fram till Hong Kong och att det blir en riktigt trevlig helg tillsammans med goda vänner. Ha det gott!