Summering i halvtid
I dag är det precis ett år sedan vi satte vår fot på kinesisk mark. Då kom vi hit till Ningbo på besöksresa och det var en omvälvande upplevelse. Det var jobbigt att lämna våra djur och då främst Ballerina som vi misstänkte var sjuk. Det var tur att vi inte visste hennes prognos redan då, vi var nog oroliga som vi var. Fortfarande ett knappt år efter hennes död är det fortfarande jobbigt och sorgligt att tänka på henne. Det var en egensinnig, genomsnäll och fullständigt underbar häst som gick lös på gården och var allmänt nöjd med livet. Tomheten utan henne är enorm men man får vara tacksam att sådana fantastiska individer korsar ens väg genom livet.
Första mötet med Kina är svårt att beskriva. När vi landade I Beijing fick man ta tåget mellan gaten och bagageutlämningen. Det ger en viss vägledning hur stor den flygplatsen är. På flygplatsen fick tjejerna ett gäng killar som beundrare. Samma killar såg vi några dagar senare på kinesiska MTV, som en dansande och sjungande pojkband. Det jag minns mest var dock allas blickar, gapande munnar och pekanden; folk höll bokstavligt taget att cykla av vägen när vi kom gående. Och lukterna förstås. De grillade djurkroppsdelarna av olika slag och den billiga parfymen man använder I stor mängd för att dölja mindre trevligare dofter. Numera tror jag att jag håller på att förvandlas till en kines; lukterna bekymrar mig faktiskt inte lika mycket nu. Det kan i och för sig bero på att jag lärt mig andas genom munnen samtidigt som jag undviker att andas genom näsan.
Men nu summerar vi den preliminära halvtid som vi varit här. Flickornas termin slutade igår och jag håller på att svämma över av stolthet för dem. Man skulle kunna tro att det var sommarlovet som började i går eftersom vi hade 20 grader varmt och strålande sol. Tjejerna har haft två veckor av exams och de har gjort ett fantastiskt bra jobb. Den internationella skola de läser vid följer den australienska läroplanen. Man kan säga att skolan har betydligt högre krav på eleverna än man har i Sverige. Gör man inte läxan får man dubbelt så mycket till dagen efter. Att byta stift I sin penna är slöseri med lektionstid och självklart tilltalar man lärare inte med förnamn utan vid Mr and Mrs. Det roliga är att tjejerna har tagit utmaningen på rätt sätt och vuxit enormt. De har visat stort ansvar för studierna utan inblandning av oss och när den mest fruktade och strängaste läraren på skolan lyser upp när han pratar om Alexandra och Linnea inser man att de sköter sig bra i skolan. Betygen och kommentarerna var långt över förväntan första terminen I en engelskspråkig skola. Båda fick var sitt A och flera B:n så det fanns stor anledning att fira I går kväll. Alexandra fick även en utmärkelse för att hon initierat och genomfört en insamling till barn som drabbades av tyfonen i september.
Lite mer orolig har vi varit för Elsa. Hon är den som tyckt att skolan varit lite småjobbig med långa skoldagar, vilket man kan förstå när de slutar 16 varje dag (utom fredagar då de slutar 15). Det ska jämföras med skolan hemma som oftast slutar före 13. Dels har hon varit tvungen att anpassa sig till en engelskspråkig skola och dels till en läroplan som ligger en bra bit före den svenska. Hennes betyg kom sent i går och det var med viss oro jag öppnade dokumentet. Oroat mig hade jag dock gjort till ingen nytta! C innebär att de utvecklas helt enligt plan vilket är det normala betyget, B är good och A är exellent. Elsa hade C:n förstås, men också B:n och ett A!
Det jag är allra gladast och tacksammast över är att flickorna verkar må bra. De är glada och harmoniska och verkar trivas väldigt bra. Även Elsa trivs, om det inte hade varit för att skolan är lite jobbig, men nu när hon själv sett att slitet lönar sig får vi fortsätta peppa och hjälpa henne. Det är dock inte bara i skolan de har lärt sig mycket. När man är på stan med dem inser man att de fixar det mesta bättre än vad jag själv gör. Alla tre döttrar beställer mat, de vinkar till sig taxi och säger vart vi ska samt byter kläder på butiker, både på engelska och kinesiska. Jag är glad att jag fått uppleva den här tiden med dem.
Själv har jag avslutat min termin. Att gå från sjukskriven till att läsa på heltid är en personlig vinst. Att jag på något sätt lyckades få högsta betyg på de tre kurserna ger tillbaka en liten gnutta av den självkänsla som sedan länge varit borta med vinden. Fast kommentaren angående mitt deltagande på de nattliga seminarierna var att det var "acceptabelt". Där tror jag läraren tog i lite....
Som belöning till Alexandra och Linnea får de åka hem till Sverige i morgon. De fick välja var de ville resa och då ville de hem till djuren och kompisarna. De åker själva och enda anledningen till att jag gick med på det är att de förtjänar det så mycket. Jag känner nu att det är en mycket dålig idé och man kan fråga sig om jag var i mina sinnens fulla bruk när jag bokade resan till dem. Det kommer att bli ett dygn med stor vånda innan jag vet att de är framme i Umeå. Jag skulle dock inte skicka dem om jag inte visste att de skulle klara av det. Och förhoppningsvis kommer det stärka tjejerna (och mig!) att veta att de fixar det. Elsas belöning blir att få vara själv med oss (ja, hon ville faktiskt det!). Vi ska vara hundvakt åt en labrador nu under nyåret eftersom hennes ägare gör som så många andra, dvs flyr Kina under det Kinesiska nyåret. Man bör förresten undvika övriga Asien också under den här tiden, allt fler kineser börjar resa utomlands också vilket gör att det blir lite småtrångt överallt.
Förresten; Om någon ska upp till Skellefteå under v 6-8 och har möjlighet att ge två tjejer lift en eller båda vägarna skulle jag vara tacksam om ni kunde höra av er. Tjejerna vill gärna hälsa på Nisse i Ursviken över dagen.
Varför man bör undvika sightseeing i Kina under det Kinesiska nyåret.... (bild kopierad från kinaupplevelser.nu):
