swedeinchina.blogg.se

Kina börjar allt mer att kännas som hemma. Men det har varit något som saknats, jag har liksom inte kunnat sätta tummen på vad det är. Men nu vet jag! På måndag morgon knackade det på dörren. Efter många om och men förstod till slut att grannen under oss hade ett litet vattenfall från sitt tak. Så nu har jag under veckan haft upp till åtta kineser som försökt hitta orsaken-att vattnet kommer från oss är klart då vi hittat vatten under vårt badkar och även fukt i vår sovrumsvägg. Att sitta och studera till tonerna av en borrmaskin som försöker bila upp betongen medan byggdammet sprider sig över lägenheten samt lukten av primer och rostskyddsfärg (och det är knappast den naturvänliga varianten), det är som att befinna sig hemma det. Den enda skillnaden är att det inte är vi som behöver göra jobbet. Istället får jag sitta dörrvakt för att släppa in alla människor som ska ut och in. Jag försöker lämna dörren öppen så att det blir enklare för alla men det gör man inte i Kina och den stängs av nästa som passerar. Det kan knappas finnas risk för något med tanke på att det är kameror överallt och vakter som står utanför alla portar. Och även om de inte ser särskilt uppmärksamma ut har vi insett att de har bra koll på allt och alla som rör sig i området. Jag försöker förklara att dörren gärna får stå öppen men det är inte ett alternativ för kineser. Här litar man inte på någon och det kan mycket väl komma sig av det som hände under Kulturrevolutionen. Där ombads man ange varandra, vilket också skedde. Man gjorde allt för att man själv skulle ligga bra till hos partiet och slippa förnedras och bli slagen. Allt man någonsin sagt drogs fram i ljuset. T o m barnen uppmuntrades att ange sina föräldrar och tvärtom så det fanns ingen annan än en själv att lita på. Och även om partiet har gjort allt för att sopa bort alla spår av kulturrevolutionen lever vissa beteenden kvar. De som var med klarar inte av att prata om det, för att inte tala om alla som tog livet av sig. Det finns en sjö nedanför sommarpalatset i Beijing och när jag besöker den kommer jag att tänka på alla som gick ut i den sjön och dränkte sig. En kvinna berättade att de brukade smita ut dit och bada men de slutade att göra det när de simmade på ett lik. Detta trots att man sökte igenom sjön morgon och kväll för att samla ihop kroppar som flöt omkring. Partiet nämner förstås perioden i goda ordalag och sprider inte det mindre trevliga som hände. Därför finns det kineser som knappt vet att det hänt. Likaså vet inte många kineser om att det hände något på himmelska fridens torg 1989. Det har också tystats ner på ett effektivt sätt.

Jag har precis köpt Dikötters ena bok. Han är forskare med inriktning mot Det stora språnget och Kulturrevolutionen. Även om jag läst mycket om ämnet så vill jag bara läsa mer för jag tror att dess historia är en förutsättning för att man ska ens ha en chans att förstå kineserna. Dikötter har som enda forskare fått tillgång till stängda arkiv och det han berättar från dem är svårt att ta till sig. Exempelvis var svälten så svår att man bytte barn för att slippa äta upp sitt eget.....

Så en renovering är i sammanhanget obetydlig och inget att hetsa upp sig över. Efter en vecka har de fortfarande inte hittat källan, så det blir spännande att se om och när de blir klara.