Mat igen
Appropå illaluktande saker så har jag kommit på vad som luktar mest illa här i Kina. Nämligen jag. Denna värme och fuktighet håller på att ta kål på mig och jag undrar om jag någonsin kommer att aklimatisera mig. Jag drar mig för att gå ut på dagarna eftersom det är så varmt ute och likt ett troll smyger jag sedan ut i skydd av mörkret när det blivit lite svalare. Det är faktiskt ganska intressant att vara ute på kvällarna. Kineserna går inte hem och sätter sig framför TV:n på kvällarna, de går ut och umgås. Folk tar ut sina campingbord på trottoaren och sätter sig och äter kvällsmat, spelar kort eller bara umgås. I går när vi var på väg hem från en restaurang gick vi förbi badmintonspelare, folkdansare på en öppen yta, disco på en annan, orkester som övade mm mm. På kvällarna kan det vara ganska påfrestande för barnen att vara ute. När det är så mycket folk ute tittar väldigt många på dem. Nu börjar de bli vana men hur det än är så är diskret inte ett ord jag skulle använda för att beskriva det kinesiska folket. De tittar väldigt närgånget och de tar gärna kontakt med framför allt Elsa. Jag vet inte varför just hon är så populär, om det är för att hon är minst. Det kommer i alla fall att bli väldigt konstigt (läs skönt) att komma hem till Innertavle där inte folk nästan kör av vägen för att man kommer gående.
I förrgår tog jag bussen in till centrum. Elsa fyllde 9 år i går och jag skulle ut och köpa lite presenter som hon önskat sig. Jag var på mitt allra stöddigaste humör och valde bussen. Två kronor kostar en resa och dessa lägger man i en låda framme i bussen. Snabbt och enkelt.
Denna lösning hade kunnat spara Ultrabussarna hemma i Umeå många miljoner och dessutom inte skrämt bort alla som mig som inte hänger med i den tekniska utvecklingen. Om det finns en gräns hur avancerat det kan vara att åka buss måste Ultra ha passerat den. Jag var i alla fall riktigt stolt över mig själv när jag lyckades komma både dit (så när som på några hållplatser fel) och hem. Men grejen var att det nästan kändes kyligt när jag steg av bussen. Jag njöt men blev fundersam hur temperaturen kunde sjunka så snabbt. Jag skulle ha gissat på att det var 10 grader ute men termometern visade 20 grader....
Jag är dock ganska säker på vad det beror på att jag håller på att koka upp inombords, och det är min....vaddering. Vi var på fest för några helger sedan och de andra hann inte ens dricka upp fördrinken så var min tunna blus genomvåt. Jag som precis har passerat stadiet där jag måste ta med extrakläder till barnen för ombyte. Nu måste jag börja ta ombyteskläder till mig själv! Ingen partypingla här inte.
Nej, vadderingen måste bort. Jag har börjat vänja mig att vara i ett land där jag är av medellängd! En ny, annorlunda känsla! Det är bara det att först kommer de små, nätta kinsesiskorna trippande och efteråt kommer Dunderklumpen. Eller Barbapappa, välj själva. Förut var jag så rädd för poliserna som står i varje korsning i rusningstrafik. De skriker och gormar på mopedisterna och jag vågade knappt gå över gatan i rädsla över att få en batong i huvudet. Nu är jag inte lika rädd längre. Jag har nämligen studerat dem och konstaterat att jag är lika lång som poliserna och dubbelt så tung så jag behöver bara sätta mig på dem så har jag avvärjt hotet.
När jag visade de tidigare bilderna på godiset tänkte ni säkert: Stackars liten, får hon i sig tillräckligt med mat? Oroa eder icket. Jag växer och frodas och det trots att det alltid slutar med att jag äter lite alger, sjögräs, nudlar och sallad när vi är ute och äter. Den som får den matematiken att gå ihop får väldigt gärna höra av sig!
Det var inte svårt att gå över till vegetarisk mat efter att ha sett vilka läckerheter som finns på menyerna runt om i stan:
Någon som tycker att jag har för mycket tid att grubbla på de verkligt stora, djupsinniga frågorna här i livet?