Long Hai, Vietnam
Man kanske ska publicera det man skriver också och inte bara spara det som utkast.... här kommer gamla nyheter:
Nu börjar Vietnamresan lida mot sitt slut. I morgon reser vi från Long Hai som är en liten, liten by och där vi bott på en Resort som ligger alldeles ute vid havet. När vi anlände här på lördagkvällen så var det partaj och skönsång hela natten och hyddorna vi bodde i var väldigt lyhörda. Något av sällskapen höll mig vaken i stort sett hela natten. Till deras fördel så sjöng de riktigt bra! På sett och vis var jag glad för sjungandet för det gjorde att det inte prasslade så mycket i alla vrår. Vi har haft både små geckos på väggarna, jättesöta, och mindre söta kackerlackor. När man ser något springa över väggen och in under tavlan som hänger rakt ovanför huvudet så blir åtminstone jag lite nervös! Men allt har gått bra, vi har inte blivit bitna eller omslingrade av någon kobra. På söndagen blev vi i stort sett ensamma på resorten. Hela området för oss själva! Det är ju lågsåsong nu men aldrig trodde vi att vi skulle vara ensamma. Jag hade inga problem med tystnaden och lugnet men tjejerna blev lite rastlösa. Lite sällskap fick vi alla fall under veckan, ena dagen var det ett bröllopsfölje som tillbringade ett dygn här och en dag var det filminspelning. Per hade inget emot alla fotomodeller som trippade omkring här minsann!
Nu börjar Vietnamresan lida mot sitt slut. I morgon reser vi från Long Hai som är en liten, liten by och där vi bott på en Resort som ligger alldeles ute vid havet. När vi anlände här på lördagkvällen så var det partaj och skönsång hela natten och hyddorna vi bodde i var väldigt lyhörda. Något av sällskapen höll mig vaken i stort sett hela natten. Till deras fördel så sjöng de riktigt bra! På sett och vis var jag glad för sjungandet för det gjorde att det inte prasslade så mycket i alla vrår. Vi har haft både små geckos på väggarna, jättesöta, och mindre söta kackerlackor. När man ser något springa över väggen och in under tavlan som hänger rakt ovanför huvudet så blir åtminstone jag lite nervös! Men allt har gått bra, vi har inte blivit bitna eller omslingrade av någon kobra. På söndagen blev vi i stort sett ensamma på resorten. Hela området för oss själva! Det är ju lågsåsong nu men aldrig trodde vi att vi skulle vara ensamma. Jag hade inga problem med tystnaden och lugnet men tjejerna blev lite rastlösa. Lite sällskap fick vi alla fall under veckan, ena dagen var det ett bröllopsfölje som tillbringade ett dygn här och en dag var det filminspelning. Per hade inget emot alla fotomodeller som trippade omkring här minsann!
Nu åker vi vidare till Saigon eller Ho Chi Minh City som det heter nu.
Ho, ho!
Vår lilla hydda.
Ingen större trängsel på stranden heller.
Här ser det ut som att huvudgatan (den enda gatan) är folktom, men det var den inte. Vi hade lånat cyklar från hotellet och cyklade iväg för att utforska byn. Uppståndelsen blev stor när vi fem kom cyklande på led bland alla mopedister som jag inte heller lyckades få med på bild. Man skulle kunna tro att korna och getterna som spatserade fram mitt på gatan skulle vara mer uppseendeväckande än oss, men inte. Folk samlades vid vägkanten och pekade och skrattade och skrek hello efter oss. Det var en märklig känsla att vara västerlänning med tanke på Vietnamkriget eller det Amerikanska kriget som vietnameserna själva kallar det. Jag hade stor lust att fråga hur de ser på oss utifrån, men ville inte dra upp ett ämne som de fortfarande lever med sviterna från.
Vietnam har den största ekonomiska tillväxten i Asien så jag hade nog räknat med att landet skulle vara mycket mer utvecklat än vad det var. Å andra sidan var det inte så länge sedan (början på 1980-talet) som Vietnam var fattigt, isolerat, nära svält och ekonomisk kollaps. -86 antogs ett program för ekonomiska reformer och doi moi infördes, vilket var en anledning till att landets utveckling vände. Glädjen fanns i alla fall där och om det så var åt mig de skrattade så bjuder jag på det.
I den första byn fanns: fyra frisörer, en verkstad/snickeri, ett par kiosker som sålde dricka och vatten, en bensinmack och en mopedverkstad. Ovanstående är verkstaden.
Lummigt och fint inne på resorten.
Två stora skillnader mellan Kina och Vietnam är att vietnameserna pratar engelska och de använder hjälm! Att kineserna inte gör det är en gåta med tanke på alla (döds-)olyckor som sker. Mitt förslag var att vi skulle importera hjälmar och sälja till kineserna. Tänk vilken avans vi skulle kunna göra på det när alla kineser måste ha minst en hjälm! Per menade på att det var inte det han tänkt sig, sälja hjälmar alltså, när han flyttade till Kina. He has a point there.