Kina runt på cykel-nästan
Förra veckan var jag ute och cyklade, i dubbel bemärkelse. Skolan skulle fira united nation day och då skulle varje land bjuda på typiska rätter. Jag funderade och funderade men kom inte på en enda rätt att laga. Eller rättare sagt så var det alltid någon ingrediens i varje rätt som inte går att få tag på här i Kina. Så jag tog ett, då bra, beslut att ta cykeln till Metro som har det största utbudet av utländska varor för att få inspiration. Metro ligger ungefär 6 km från vår lägenhet. Lätt som en plätt tänkte jag, tog fram en karta, räknade antalet korsningar jag skulle passera, skrev ner gatnamnen där jag skulle svänga och begav mig av. Inget av gatnamnen stämde och jag fick gå på känsla (och när det gäller lokalsinne är den inget att hänga i julgranen). Till slut, när jag var redo att ge upp, kom jag fram. Från baksidan, men ändå. Yes, himmel vad bra jag är tänkte jag och hade förträngt att det var en hemresa också. Under den blev jag klart varse om att det är en sex-miljoners stad vi befinner oss i. Paniken började närma sig när det började mörkna ute. Jag kunde inte ta en taxi hem för då skulle jag aldrig få tillbaka cykeln, jag kunde inte fråga någon om vägen eftersom jag inte skulle förstå deras förklaring på kinesiska. Samtidigt kunde jag inte låta bli att fascineras över det jag såg. Vägg i vägg med bilaffärer där man säljer lyxbilar som RR, Bentley, Porsche m fl ligger små trånga gränder med fallfärdiga hus, lokala marknadsstånd och ett myller av folk.
Trafiken på stora vägar flyter bra och jag har lärt mig läsa alla pilar hit och dit. När fotgängare har grön gubbe vet jag numera att minst två bilfiler har grönt över övergångsstället samtidigt och att bilisterna anser att de har företräde. Sedan är det ju dessa motorcyklister som dagligen utmanar ödet genom att köra precis hur som helst. Men när man kommer till de mindre vägarna (ett körfält i varje riktning) är det anarki. Jag önskade flera gånger att jag var snabbare med kameran för det är helt fascinerande att betrakta. Och mitt i allt ihop ska man försöka kryssa fram mellan alla bilar, mopeder och fotgängare. Att cykla i Kina är inte så mycket en fysisk utmaning som en mental. När jag kom hem satte jag mig ner och där satt jag och stirrade tills jag gick och lade mig. För hem kom jag till slut, med allt annat än ingredienser till någon maträtt. Resultatet: en äppelkaka och en mycket trevlig dag på skolan.
