Från Hagamannen till arbetsrätt
Vi har ingen TV här. Eller rättare sagt, vi har två apparater men inga tv-kanaler. Jag tog enväldigt beslutet att vi inte skulle lägga ut 300 kr per månad för att se ett antal kinesiska kanaler. Västerländsk TV har tidigare inte existerat i Kina men nu går det tydligen att få tag i Discovery mm. Någonstans tog jag för givet att vi skulle kunna se svtplay eller andra svensktalande kanaler. Det går sådär kan jag säga. I stort sett det enda programmet vi får in på svtplay är Djursjukhuset. Ett väldigt bra program förvisso, som jag gärna ser men jag hade gärna varierat mig lite. Jag har även kunnat se första avsnittet av Svenska Hollywoodfruar och ett halvt hackigt avsnitt av Ullared. Där någonstans valde jag att byta strategi och har nu börjat lyssna på Sveriges radios dokumentärer. Och oj, vilken guldgruva av bra dokumentärer!
I dag laddade jag ner dokumentären av Hagamannen och blev så glad när jag hörde en välkänd röst! Hur har jag kunnat missa att svåger Anders medverkat (som journalist kanske ska tilläggas) i den dokumentären?! Jag har läst hans bok om just Hagamannen som var väldigt välskriven och nu har han ytterligare imponerat på mig. Anders Boström, jag är stolt över dig!
Faktum är att vi pratade om Hagamannen för en tid sedan pga en händelse här. Ett svenskt företag i Ningbo, vi kan kalla det företag X, hade en leverantörsrepresentant på besök i fabriken pga en installation av en maskin. På kvällen bjöd leverantören ut en av företagets anställda på representationsmiddag. De åkte tillsammans till en restaurang där inte extremt mycket, men lite, alkohol dracks. Leverantören blev väldigt stökig och uppträdde allmänt illa (vissa kineser tål inte sprit). Killen från företag X lyckades till slut få med sig honom ut från restaurangen, in i en taxi och släppte av honom vid dennes hotell. Han hade då lugnat ner sig påtagligt och han bedyrade att han skulle gå direkt in till hotellrummet.
Morgonen därpå dyker leverantören inte upp på jobbet som avtalat och den anställde blir orolig. Han försöker ringa och åker även till hotellet men det finns ingen där. Sängen är inte använd och pass och övriga viktiga papper finns kvar. Polisen kopplas in och efter lite letande dyker leverantören upp i en av stadens kanaler, död.
Förutom att det är en otroligt tragisk händelse för personen och dess familj så var det en jobbig tid för killen han var ute med. Eftersom männen i Kina inte bara försörjer sin fru och barn utan ofta är ekonomiskt ansvariga för föräldrarna får det förstås stora ekonomiska konsekvenser för familjen om mannen dör. Praxis i Kina är att familjen ställer krav på pengar från det företag som den nu döde mannen arbetade vid och får de inga pengar från dem går de vidare till det företag som han besökte och kanske främst den person som var ute med honom. Om han riskerar att bestämd blir han förmodligen utblottad.
Det var denna lilla historia som ledde vidare till samtal om Hagamannen och Motorcentralen. Vi diskuterade länge vid vilken tidpunkt företagets ansvar slutar för de anställda vid tex firmafester, arbetsmiddagar, konferenser mm. Om det är så att företaget har ansvar för alla tills de kommit hem törs väl ingen arbetsgivare bjuda på alkohol längre. Vid intag kan ju vad som helst hända. Hagamannen slog ju alltid till efter firmafester (dock vet jag inte om alla var ordnade av företaget). Hur kunde Motorcentralen komma så lindrigt undan, som företag och arbetsgivare?
Apropå problem så har de dansande tanterna flyttat in. I dag är första dagen då temperaturen ligger under 20 grader, 19,8, så nu dansar de inomhus, nere i lobbyn. Lobbyn är fullt upplyst och det är mycket svårare att hitta någon diskret plats. Jag har ju faktiskt fått vänner här i huset och vill helst inte att de ska behöva se mig stå där och flaxa. Hm, en svår nöt att knäcka och jag lovar, fortsättning följer....