Effektiv sjukvård
Alla som ska befinna sig i Kina en längre tid måste genomgå läkarundersökningar. Man vill inte ha några sjuklingar här. Jag var väldigt nervös inför undersökningen, vad räknas som sjuk? Vad svarar jag på frågan om jag är mentaly disabled?? Jag blir alltid så förvirrad över sådant. När jag köpte ny vattenkokare till stugan läste jag igenom bruksanvisningen och där stod det att: får ej användas av personer med nedsatt psykisk förmåga….?.....Får jag eller får jag inte använda den? Efter lång övervägning med mig själv använde jag den, men SNÄLLA precisera er vid sådana uttalanden! Nu löste det sig ganska bra, eftersom de inte pratade engelska stod frågan på ett av papperna vi fick fylla i. Är du psykiskt sjuk? Nej. Så snabbt och enkelt gick det när jag själv fick bedöma.
Hur som helst, en kinesisk tjej följde med Katarina och mig som tolk, vilket vi var tacksamma för. Personalens engelska stäckte sig till: sit, turn, uh, here, lay. Efter ifyllande av papper, och visande av pass till höger och vänster så fick vi äntligen komma in på undersökningen eller rättare sagt undersökningarna. På ca 1 timme hann jag och Katarina ta blodprov, väga, mäta, ta tempen, ta urinprov, göra lungröntgen, ta ekg, göra ultraljud på magen, känna igenom körtlar och svalg, känna igenom magen, göra syn och hörselkontroll, ta blodtryck mm mm. Tänk er scenen ur Sällskapsresan 2 när pappan tycker att det är för dyrt att ta 4 kort var och bestämmer sig att familjen kan dela på en fotografering. Lite den känslan var det när vi var på sjukhuset. Vi gick genom korridorerna och blev inknuffade och lika fort utknuffade när vi var klara. Det var inte läge att ställa frågor utan man gjorde som man blev tillsagd. –Lay!. Då la man sig, trots att de för att hinna med så många patienter som möjligt hoppade över den lilla detaljen att byta lakan mellan patienterna. Man fick försöka lägga sig där det inte var så stora fläckar. Jag är glad att Katarina var med. Hon var lugnet själv rutinerad sjuksköterska som hon är.
Tre dagar senare fick jag provsvaren. Det positiva: Jag anses inte vara något hot mot kinesernas hälsa. Det negativa: Jag har en förhårdnad och polyper på gallblåsan (maligna? godartade?), gallsten, höga halter av vita blodkroppar och lite andra dåliga värden. Ville jag veta det här? Nej, eftersom jag inte kan göra ett dugg åt det. Nåväl- det är väl bara och vänta och se. Förhoppningsvis håller gammkroppen ihop tills jag kommer hem igen. Och skulle det krisa har jag fått nys om en kinesisk läkare som är något alldeles särskilt. Jag har bestämt att jag ska åka dit och låta honom ta en titt på nacken. Det kan inte bli sämre och det skulle vara trevligt att slippa fira ett 24-års jubileum med konstant värk i huvud och nacke.
Just nu sitter jag av tiden i väntan på ett seminarium i kinesisk historia jag ska vara med på. Kl 2 i natt. Jag känner att jag sprudlar och kan knappt bärga mig innan det drar igång. De kallar det lågintensivt hjälpmedel där vi ska, på öppna frågor, reflektera och komma med kritiskt granskande synpunkter på litteraturen. Förra gången hade jag knappt hunnit läsa frågan innan det rasslade in inlägg i forumet och innan jag hade läst alla dessa och skrivit ett eget hade de andra redan gått vidare till nästa fråga. Då hade jag förvisso migrän också, vilket inte underlättade men jag kände mig inte särskilt nöjd med mig själv efteråt. Det kanske är dags att sluta läsa på universitetet när man passerat 40? Nåja, ämnet är väldigt intressant och jag ska ta igen det i rapporten som ska skrivas. Där ska min livserfarenhet och mitt intellekt blända ungdomarna :)
Ha en trevlig kväll allihop!
Hur som helst, en kinesisk tjej följde med Katarina och mig som tolk, vilket vi var tacksamma för. Personalens engelska stäckte sig till: sit, turn, uh, here, lay. Efter ifyllande av papper, och visande av pass till höger och vänster så fick vi äntligen komma in på undersökningen eller rättare sagt undersökningarna. På ca 1 timme hann jag och Katarina ta blodprov, väga, mäta, ta tempen, ta urinprov, göra lungröntgen, ta ekg, göra ultraljud på magen, känna igenom körtlar och svalg, känna igenom magen, göra syn och hörselkontroll, ta blodtryck mm mm. Tänk er scenen ur Sällskapsresan 2 när pappan tycker att det är för dyrt att ta 4 kort var och bestämmer sig att familjen kan dela på en fotografering. Lite den känslan var det när vi var på sjukhuset. Vi gick genom korridorerna och blev inknuffade och lika fort utknuffade när vi var klara. Det var inte läge att ställa frågor utan man gjorde som man blev tillsagd. –Lay!. Då la man sig, trots att de för att hinna med så många patienter som möjligt hoppade över den lilla detaljen att byta lakan mellan patienterna. Man fick försöka lägga sig där det inte var så stora fläckar. Jag är glad att Katarina var med. Hon var lugnet själv rutinerad sjuksköterska som hon är.
Tre dagar senare fick jag provsvaren. Det positiva: Jag anses inte vara något hot mot kinesernas hälsa. Det negativa: Jag har en förhårdnad och polyper på gallblåsan (maligna? godartade?), gallsten, höga halter av vita blodkroppar och lite andra dåliga värden. Ville jag veta det här? Nej, eftersom jag inte kan göra ett dugg åt det. Nåväl- det är väl bara och vänta och se. Förhoppningsvis håller gammkroppen ihop tills jag kommer hem igen. Och skulle det krisa har jag fått nys om en kinesisk läkare som är något alldeles särskilt. Jag har bestämt att jag ska åka dit och låta honom ta en titt på nacken. Det kan inte bli sämre och det skulle vara trevligt att slippa fira ett 24-års jubileum med konstant värk i huvud och nacke.
Just nu sitter jag av tiden i väntan på ett seminarium i kinesisk historia jag ska vara med på. Kl 2 i natt. Jag känner att jag sprudlar och kan knappt bärga mig innan det drar igång. De kallar det lågintensivt hjälpmedel där vi ska, på öppna frågor, reflektera och komma med kritiskt granskande synpunkter på litteraturen. Förra gången hade jag knappt hunnit läsa frågan innan det rasslade in inlägg i forumet och innan jag hade läst alla dessa och skrivit ett eget hade de andra redan gått vidare till nästa fråga. Då hade jag förvisso migrän också, vilket inte underlättade men jag kände mig inte särskilt nöjd med mig själv efteråt. Det kanske är dags att sluta läsa på universitetet när man passerat 40? Nåja, ämnet är väldigt intressant och jag ska ta igen det i rapporten som ska skrivas. Där ska min livserfarenhet och mitt intellekt blända ungdomarna :)
Ha en trevlig kväll allihop!