Synden straffar sig själv
Om något år eller så kommer jag att se det ironiska i det hela men just nu är det sju sorger och åtta bedrövelser.
I tre dagar har jag jobbat med en uppsats utifrån tesen att det är dags för konsumenter att stanna upp och fråga sig själva varför man konsumerar som man gör. Mycket av marknadsföringen omkring oss är dold och eftersom vi inte är medvetna om den står vi helt plötsligt där med en vara som vi inte behöver och inte ens vill ha. Om någon vill ha tips på vilka knep och påtryckningsmedel som används hör av er! Jag hade sammanställt en mängd litteratur, skrivandet flöt på och för en gångs skull var jag nöjd med det jag gjorde vilket händer...ja aldrig. I går eftermiddag gjorde jag en paus och, det här är det ironiska, gick och hämtade varor jag beställt från taobao, en kinesisk hemsida med varor för en bråkdel av priset jämfört med i Sverige. Efter att jag kommit hem igen gjorde jag en del andra saker på datorn och när jag skulle fortsätta skriva var hela arbetet borta. Spårlöst. I två timmars tid gick jag igenom varenda vrå av datorn och det finns bara inte. Jag kan inte minnas när jag var så rasande arg senast och det är nog tur att jag äter blodtryckssänkande medicin annars hade jag fullständigt exploderat och kastat datorn i väggen så att det bara var molekyler kvar av den. Kvällen toppades av att varorna jag fick från Sverige var indränkta i pesto och en makalös värk.
Jag har deadline på fredag på det här och två andra arbeten, som jag inte ens har börjat med eftersom jag prioriterade det i konsumentbeteende. Så om ni undrar var jag håller hus till och med fredag så är det här på min stol framför mitt största hatobjekt just nu. Jag har gått och blängt på den tillräckligt länge nu. Även om det tar emot och jag blir arg bara jag ser eländet, är det bara att börja om från början igen... Det värsta av allt är att jag inte kommer ihåg ett enda ord från det förra arbetet. Det plus ilskan är inte en bra förutsättning för en bra uppsats.
I tre dagar har jag jobbat med en uppsats utifrån tesen att det är dags för konsumenter att stanna upp och fråga sig själva varför man konsumerar som man gör. Mycket av marknadsföringen omkring oss är dold och eftersom vi inte är medvetna om den står vi helt plötsligt där med en vara som vi inte behöver och inte ens vill ha. Om någon vill ha tips på vilka knep och påtryckningsmedel som används hör av er! Jag hade sammanställt en mängd litteratur, skrivandet flöt på och för en gångs skull var jag nöjd med det jag gjorde vilket händer...ja aldrig. I går eftermiddag gjorde jag en paus och, det här är det ironiska, gick och hämtade varor jag beställt från taobao, en kinesisk hemsida med varor för en bråkdel av priset jämfört med i Sverige. Efter att jag kommit hem igen gjorde jag en del andra saker på datorn och när jag skulle fortsätta skriva var hela arbetet borta. Spårlöst. I två timmars tid gick jag igenom varenda vrå av datorn och det finns bara inte. Jag kan inte minnas när jag var så rasande arg senast och det är nog tur att jag äter blodtryckssänkande medicin annars hade jag fullständigt exploderat och kastat datorn i väggen så att det bara var molekyler kvar av den. Kvällen toppades av att varorna jag fick från Sverige var indränkta i pesto och en makalös värk.
Jag har deadline på fredag på det här och två andra arbeten, som jag inte ens har börjat med eftersom jag prioriterade det i konsumentbeteende. Så om ni undrar var jag håller hus till och med fredag så är det här på min stol framför mitt största hatobjekt just nu. Jag har gått och blängt på den tillräckligt länge nu. Även om det tar emot och jag blir arg bara jag ser eländet, är det bara att börja om från början igen... Det värsta av allt är att jag inte kommer ihåg ett enda ord från det förra arbetet. Det plus ilskan är inte en bra förutsättning för en bra uppsats.