Vart är jag?
Varje morgon när jag vaknar tar det ett par sekunder innan jag kommer på var jag är någonstans. Jag tror att jag förlorade min hjärna någonstans i luften mellan Stockholm och Bangkok. Den landar förhoppningsvis här snart, jag skulle vilja vara med mer än jag är. I går till exempel kändes det väldigt surrealisktiskt när jag var ute och cyklade (bokstavligt talat) här i Ningbo, i KINA; med Peter Lemark i öronen.
Vi har varit här i snart tre veckor och det verkar som att kinesisk tid går fortare än den vi har hemma. Samtidigt känns det som att det var ett annat liv som vi var i Thailand. Jag tror att det här året kommer att gå väldigt fort. Saknar djuren och allra helst min andra hälft, Liza.