swedeinchina.blogg.se

Det här är beskrivning av mitt år i Kina. Fakta om Kina, subjektiva betraktelser om kulturkrockarna mellan svenska och kinesiska traditioner och levnadsvillkor. Förhoppningsvis kommer jag även att kunna ge en hel del resetips runt om i Kina och Asien. Det kommer bli ett annorlunda, spännande, chockerande och lärorikt år från och med augusti 2013 och jag hoppas att ni vill följa med på resan!

Skakigt i Shanghai

Publicerad 2013-08-16 09:33:35 i Kina

Direkt efter att ha kommit ut från Shanghais flygplats blev vi överrumplade av ett tjugotal taxichaufförer som ville erbjuda skjuts till hotellet. Först lovade de att de skjutsade enl taxameter men när vi packat in 6 resväskor a 23 kg, tre ryggsäckar och fem handbagage i två taxibilar ändrade de sig och erbjöd ett fast pris, 220 kr mer per taxibil än vad det skulle kosta med taxameter. Ut med allt och till slut fick vi tag i två lagliga taxibilar. In med allt igen och i väg. Väl framme vid hotellet inser vi att Linneas dataväska med mobil, dator och, ja just det; pass, är borta. I just den stunden var det som att all luft gick ur. Det är INTE lämpligt att befinna sig i Kina utan pass.
 
Per och Linnea kastade sig in i en taxi och åkte tillbaka till taxichaufförerna som vi tidigare hade lämnat i vredesmod. De visade sig vara väntade och det som sedan utspelade sig var som tagit ur en film. Förhandlingar med mellanhand, omringda av skrikande och upprörda kineser, Linnea gråtande av rädsla, utbyte av väska mot pengar i en mörk gränd. Jag är mycket imponerad av att Per lyckades förhandla tillbaka väskan, det krävdes verkligen fingertoppskänsla. Normalt sett är västerlänningar väldigt trygga i Kina, pga de väldigt höga straffen. I det här fallet rörde det sig med all säkerhet om organiserad brottslighet, maffialiknande sådan. Hot om polis bet inte på dem, de hade de bästa taxiplatserna mm mm. 
 
Själv satt jag utanför hotellet och väntade i evigheter. Funderade på när nästa flyg hem skulle gå. Jag var väldigt orolig eftersom Per och Linnea inte hörde av sig. Förklaringen kom sedan; i stressen fick Per bara med sig en oladdad telefon och han hade varken med sig namn eller adress på hotellet på kinesiska. Det är ett måste eftersom de allra flesta taxichaufförer inte talar engelska. Per och Linnea hade därför fått försöka leta sig fram till hotellet via tunnelbana och promenader, och det är ett under att de fortfarande inte är där ute och vandrar på Shanghais gator..
 
En erfarenhet rikare och knäckta av den 40-gradiga värmen köpte vi hem hamburgare till hotellet och somnade. På natten drömde jag om Hans-Görans kor....
 
Lärdom nr 1: Se till att ha namn och adress dit ni ska på kinesiska och visa fram till taxichauffören. Annars tar ni er inte fram
 
Lärdom nr 2: Kräv att få åka på taxameter och lägg pengarna på något roligare.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela