Ayi
I går var det en stor dag! Ända sedan vi flyttade hit har folk frågat om vi skaffat ayi ännu, det vill säga “hushållerska”. Jag har sagt nej, det behöver vi minsann inte. Men allt efter att tiden har gått har argumenten för att inte skaffa hjälp. börjat sina. En dag kom Arna och sa att hennes ayi ville jobba fler timmar. Jag tror med det att våra vänner försöker på ett fint sätt säga att vi har lite småstökigt här hemma! Så nu har jag en kinesisk dam som ska gå omkring här hemma och dona på två gånger i veckan.
Men åh, vad nervös jag var innan hon kom första gången. Jag sprang runt som en förvirrad höna för att det inte skulle se allt för hemsk ut. Dessutom är jag inte särskilt tilltalad över att ha en okänd människa som är och grejar överallt i mitt hem. Det och känslan av att man faktiskt borde kunna ta hand om sitt eget avskräde. Men det gick faktiskt jättebra. Hon är en dam i sina bästa år (ca 40 alltså), hon gillar att prata - jag förstod inte många ord av vad hon sa, men hon verkade inte bry sig särskilt mycket om det. När Per kom hem stod ayi:n och jag i köket. Efter ett tag frågade han om vi hade gjort så länge-dvs pratat med varandra om totalt olika saker, jag på engelska och hon på kinesiska.
Främsta syftet med att ha ayi är att hon ska kunna hjälpa till här hemma med städ och matlagning när jag är I Sverige. Just nu lutar det åt att alla tre barnen vill stanna kvar här till nästa jul och det blir svårt för mig att vara här med tanke på djuren. Men igår skulle jag göra middagen och ayi tyckte det var spännande att vara med. Hon var väldigt nyfiken på maten jag lagade så jag hade titt som tätt ett litet huvud som tittade över min axel. Flera gånger utbrast hon: -Ja, så där lagar vi då inte mat i Kina! -Hur gör du nu? -Ska du använda det DÄR? -Ja, så där lagar vi då inte mat i Kina. En ny upplevelse, men det var så oförargligt och jag blev väldigt förtjust i henne. Jag vet att hon inte har det så lätt hemma med en man som misshandlar henne så jag ska ta väl hand om henne. Och det var en lyx att gå runt i lägenheten när hon gått hem. Allting hemma är skinande rent, två maskiner tvätt är tvättade, det är bytt i sängarna och badrummen är skurade! Men jag tror inte att hon var så imponerad över min städning. Flera gånger kom hon till mig med trasan på golvmoppen och visade skrockande upp den och allt damm som satt på. Till mitt försvar vill jag bara säga att det måste vara Coco som dammar ner...
Kineser är extremt rättframma och det är väl kanske inte deras mest sympatiska drag. De säger vad de tycker utan pardon. Jag hörde en historia från universitetet där de hade pratat om tecknet för fylla ut. Läraren hade då sagt: -Titta på honom (varav han pekar på en thailändsk student). Han där är så tjock att han skulle fylla ut två stolar. Tycker de att något är fult säger man det. Ibland är det ganska skönt att inte förstå allt för mycket kinesiska... Hur som helst vill alla ayi väldigt gärna jobba för oss utlänningar. De behandlas inte väl i kinesiska hem; de blir utnyttjade och andra kineser är inte snälla med dem. Åtminstone än så länge har vi gott rykte hos ayi:s och jag hoppas verkligen att det fortsätter så.
Så nu är jag ytterligare ett steg närmare ett swedish hollywood/china-wife liv. Snart sitter jag väl och dricker champagne till frukost och får hjälp med påklädningen på morgonen och inreder garderober till barnen för 70 000 kr och slåss med de andra fruarna och....Det är inte längre en fråga om barnen kommer att kunna anpassa sig till ett liv i Sverige igen utan om jag kommer att göra det!