Mer cykling
Det har blivit en del cyklande sedan jag anlände. Det har varit ett strålande väder med temperaturer mellan 21-30 grader och bra luft, med andra ord alldeles för bra väder för att sitta inomhus och studera. Och varje gång väntar nya upplevelser. Häromdagen när jag stod och väntade vid ett övergångsställe kommer en äldre man och ställer sig mitt framför mig, alldeles för närgånget, och bara ler. Han var en av alla dessa renhållningsarbetare och jag misstänker att de inte står så högt i rang. De tillhör den fattigare delen av stadens befolkning, men oj vilket leende jag fick! Ett stort, delvis tandlöst leende och massor av frågor. Jag förstod inte ett ord av vad han sa men han var lika lycklig för det. Och leendet smittade av sig. Lite gladare lämnade jag honom och trampade vidare
Jag cyklade förbi cykelreparatörens hus, som är svårt att beskriva med ord.
En av alla bilolyckor som ständigt sker.
Centrala Ningbo, utsmyckad med blommor inför nationaldagen.
En rofylld bild och en stillsam plats mitt i stan. Bakom mig när jag fotar går en fyrfilig väg och det är ett myller av bilar och folk. Därför är dessa små oaser viktiga mitt i allt oväsen.
Ayis mat är en ständig överraskning. Hon är en tusenkonstnär när det gäller att få ihop en måltid på det som finns i kylen. För det mesta blir det jättebra. Andra dagar, som igår, blir det konstigt. Vårrullarna var jättegoda men kall potatis i vispgrädde...nja.
Dikötter är en forskare som specialiserat sig på bland annat Det stora språnget, en period i Maos era som det hittills inte pratats så mycket om, men som haft stor påverkan på Kinas befolkning. Maos storhetsvansinne gjorde att 40 miljoner (det faktiska antalet diskuteras fortfarande) människor dog i svält under åren 1958-62. När en av Pers anställda fick veta att Per läste den här boken gav han honom ett bokmärke. Som synes en avbild av Mao och det är unikt eftersom det bara går att köpa på ett enda ställe i världen; i Maos masoleum i Beijing. Det är humor på högsta nivå! Frågan är bara om det är medvetet eller inte. Jag måste fråga honom hur mycket han vet om vad som hände under den tiden. Gissningsvis inte mycket, eller åtminstone en starkt censurerad version...
Häromdagen fick jag en present av Per. En erhu-två(er) strängar(hu)- ett klassiskt kinesiskt intrument. Riktigt hur han tänkte när han gav mig den vet jag inte. Och efter att jag spelat någon minut undrar han nog detsamma...Men nu tränar jag för fullt för att kunna spela en liten trudilutt för besökarna från Sverige som anländer till Shanghai i morgon. Jag ser fram emot att få visa dem mitt Kina.
